Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den där uppträdande unge prästen och flickan, hvilka framdeles förenas i
äktenskap. De konflikter, som helt naturligt uppstå uti en förbindelse mellan så
olika individer, äro sedan jämte prästens egen religiösa utveckling bokens
hufvudtema. Berättelsen härom är alltigenom intressant och den psykologiska
analysen träffande. Det är blott på en punkt, ehuru det en viktig, där man
kunnat önska djupare blicka in i den inre historia, hvars förlopp berättas. Vi
syfta på den omvändelse, som prästen undergår på dödsbädden. Det antydes,
att han först nu blir verkligt delaktig af den kristna sanningen och att han
från den stunden läser sin Bibel på ett helt annat sätt än förut. För att
skildringen här skulle fullt hafva tillfredsställt oss, ville vi äfven fått veta, hvari
skillnaden bestod. Men villigt medgifva vi, att svaret därpå är oändligt svårt.
Det gäller ju nämligen därvid intet mindre än att blicka in i den religiösa
omvändelsens psykologiska mysterium. Och vi hafva egentligen ingen rätt att
fordra af förf. mera än hon velat gifva oss. Hufvudämnet har varit
sträfvandet »genom skuggor»; slutkapitlet innebär blott ett medgifvande, att en högre
ståndpunkt gifves, det fullt vunna ljusets, som emellertid här lemnas utanför
skildringen.
Sigurd har i sin teckning af »Komministern i Qvislinge» förelagt sig en
mycket enklare och anspråkslösare uppgift. Äfven där gäller det förbindelsen
mellan en ung dam ur societeten och en allvarligt sinnad präst af bondsläkt.
Men skildringen fullföljes icke längre än till deras äktenskaps ingående, och så
undvikas de psykologiska gåtornas egentliga gebit. I stället är förhistorien
tecknad med en viss idyllisk fridfullhet, som i sin art gör ett vinnande intryck
af sund känsla och enkel naturtrohet. Blott emellanåt, särskildt i teckningen
af de sportälskande adelsherrarne, faller förf. något ur den rätta tonen och
slår i stället in på den burleska satir, hvars gissel han annars är så van att
föra med mästarehand. Berättelsen är i det hela icke något betydande
konstverk, men den är i stället ett godt och aktningsvärdt sådant. — Boken
innehåller därjämte en hel del korta humoresker och skizzer af den art, som gjort
Sigurd till vår väl i detta Ögonblick populäraste svenske författare.
Betecknande är i sådant hänseende, att det oss föreliggande exemplaret af hans
senaste arbete bär den talande inskriften: »Femte tusendet».
V. H. Wickström’s »Sådan var vägen» har icke alltigenom den
fulländning i sin art, som de båda nämda arbetena. Men den uppgift, som där
löses, är vida svårare, än i Sigurds berättelse; ja, mångsidigare än i Mathilda
Roos’ roman. Och i många afseenden är detta arbete verkligt betydande, och
det ej blott genom de stora ansatserna, utan ock genom det konstnärligt vunna
resultatet. I replikens kvickhet och detaljskildringarnes drastiska kraft mäter
sig detta arbete med det bästa, som Christer Swahn förut presterat. I
personlig mognad och allvar visar han sig här hardt när som en annan än den, vi
förut lärt känna. Om också ännu finnes något af konstnärlig omogenhet i hans
verk, och han sålunda har ouppnådda utvecklingsmål framför sig, så har han
dock här ovedersägligen nått så högt, att han har rätt hädanefter räknas inom
vår litteratur såsom en författare af rang.
Den förnämste hufvudpersonen i hans nu föreliggande omfattande
berättelse är en ung man, som från esteticerande öfverliggare i Upsala arbetar sig
fram till en allvarlig, människoälskande och arbetssträfvande man. Han gäller
i början såsom den presumptive arftagaren efter en rik onkel, och med
rekommendationen af dessa förhoppningar ingår han förlofning med en rik,
vacker och begåfvad flicka. Men onkel gifter sig och tager sin hand ifrån
honom. Af sin tilltänkte svärfader misstänkes den unge mannen så för att med
onkeln varit i komplott rörande förlofningen, som skulle ersätta det förlorade
arfvet. Äfven hos fästmön uppstå misstankar mot honom. Hennes rikedom
och nöjeslystnad, hans fattigom och arbetstvång skilja dem åt, och hon ingår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
