Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 14–15 - C. O. Nordensvan: Bakom hären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetet på förbandsplatserna. I de utländska härar, där sjukvården är
väl tillgodosedd, anser man ett antal af 1,200 sängar vid dessa sjukhus
erforderligt för en styrka motsvarande vår arméfördelning; i vårt land,
där man prutar på allt, har man nedsatt denna siffra till jämnt hälften.
Då hären flyttar sig, måste dess sjukhus naturligtvis följa med, och
därför måste andra anstalter finnas att öfvertaga de sjuke. Dessa anstalter
falla inom området för etappväsendet, om hvilket vidare nedan. Vi påträffa
här till en början de s. k. främre etappsjukhusen, hvilka skola upptaga
alla från hären eller dess åtföljande sjukvårdsanstalter komna sjuke för
att på särskilda sjukhuståg eller sjuktåg eller båtkolonner afsända dem
från krigsskådeplatsen och sprida dem i hemorterna; vi möta vidare de
oundgängliga reserverna af sjukvårdspersonal med materiel, hvilka måste
finnas till hands att aflösa de flyttande sjukhus, som icke kunna
utrymmas, att upprätta sjukhus vid etappvägarna och att ersätta afgången vid
alla sjukvårdsformationer; och slutligen komma vi till de bakre
etappsjukhusen i hemorten, där de hemsände sjuke mottagas och fördelas på
hemortens fasta sjukhus, på provisoriskt anlaggda dylika eller i enskildes
hem. Man finner, att apparaten är storartad men väl behöflig, och man
inser lätt, att den icke i en handvändning kan skapas af intet, äfven om
den frivilliga sjukvården aldrig så mycket hjälpande träder emellan. Vid
etappväsendets och hemortens sjukvårdsanstalter kan denna frivilliga
sjukvård emellertid utöfva en välsignelsebringande verksamhet.
Om man också tror och möjligen hoppas att af en ringa utbildad
beväringsyngling helt hastigt kunna dana en soldat, så har väl ingen ännu
kommit på den tanken, att man genom ett maktspråk skulle kunna
erhålla en läkare af en person, som aldrig sysselsatt sig med läkareyrket,
lika litet som man kan använda hvilken soldat som helst till
sjukvårdssoldat. Och utan läkare eller sjukvårdssoldater är naturligtvis ingen
sjukvård möjlig. Det tolfte komitéförslaget, som efter vårt lands motgångar
1809 år 1888 afgafs rörande den militära sjukvården, påvisade allt för
tydligt bristerna i detta afseende och sökte medel att åtminstone nödtorftigt
afhjälpa dem, ehuru mycket litet ännu gjorts i den vägen. Ehuru antalet
läkare nedprutats till det allra minsta möjliga[1], och ehuru medicine
kandidater, som fullgjort sin första tjänstgöring vid sjukhus, upptagas såsom
läkare, räcker det vid hären tillgängliga antalet icke ens att fylla hälften
af det vid fälthären och etappväsendet erforderliga läkareantalet, och då
äro anstalterna i hemorten och depoterna icke alls medräknade. Nu kan
man väl säga, att i krig komma nog läkare själfmant, och det bör man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
