Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 14–15 - C. O. Nordensvan: Bakom hären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BAKOM HÄREN.
-423
togs fiendens land någon gång i anspråk, så skedde detta för att fylla
magasinen utan kostnad för statskassan. Franska revolutionen med dess
nya rättsbegrepp gjorde, såsom vi också redan funnit, slut på detta
tillstånd och återupplifvade grundsatsen, att den krigförande hären skall lefva
på landets bekostnad. Tillämpningen af denna grundsats möjliggjorde
Napoleons väldiga och skyndsamma härtåg.
I ordnandet af underhållet var Napoleon en lika stor mästare som i
planläggandet af krigsrörelserna, och von der Goltz gifver en trogen bild
af hans sätt att gå till väga, då han säger: »Visserligen band han
(Napoleon) sig härvid icke vid något system utan tog medlen att underhålla
sina härar, hvar han fann dem. Flan förstod att genom löften om hög
betalning, genom en skicklig behandling af ämbetsmän och kommuner,
men också genom hotelser och våld skaffa sig förråd till och med i
utsugna eller fattiga trakter. Om det gällde, satte han för att begagna hans
egna ord landet på båda sidor dm härvägen under blod och eld för att
pressa fram lifsmedel. Liksom han förstod att stampa fram härar ur
marken, så växte sädesfält på hans flata hand. Framför allt var han dock
mästare i ordnandet af sina förbindelser bakåt, hvarest uppköp, tillförsel,
indrifning, upprättandet af magasin och tvångsförplägning genom
befolkningens försorg samverkade, på det hans soldater skulle Tå äta sig mätta.
I Ryssland misslyckades han, emedan omständigheterna här slutligen blefvo
mäktigare än människan.»
Efter hufvudsakligen samma grunder, som Napoleon använde,
besörjes ännu härarnas underhåll i krig, om man än går vida mänskligare
tillväga vid indrifvandet (rekvisition) af lifsmedel i krigsorten, och om
man också till följd af härarnas ytterligare ökade styrka mera hänvisas
till tillförsel bakifrån, hvilken återigen underlättats genom järnvägarnas
anlitande. Mindre truppstyrkor kunna visserligen i tillräckligt rika
landsträckor och under kortare tid omedelbart förplägas af befolkningen (i
kvarteren) eller hänvisas till omedelbart uppköp eller indrifning, men för
betydligare styrkor låter detta sig icke göra. Här måste noggranna
anordningar vidtagas af de ledande männen, d. v. s. af intendenturen,
enligt högste befälhafvaren anvisningar.
Man utgår väl från den grundsatsen, att krigsortens tillgångar alltid
i första hand så mycket som möjligt böra anlitas för härens underhåll,
men att sätta hela sin lit till desamma kan ju icke tänkas, utan hären
måste alltid föra med sig tillräckliga lifsmedelsförråd att använda, om de
andra tryta. Storleken af dessa förråd kan väl icke en gång för alla
bestämmas, men man anser dock, att de under alla förhållanden böra vara
tillräckliga att föda trupperna åtta dagar.
För att dessa förråd å ena sidan må så litet hämmande som möjligt
inverka på truppernas rörelseförmåga, men å andra sidan ständigt och i
erforderlig mängd vara till hands, måste de delas. Man förser på grund
häraf trupperna vanligen med omkring fyra dagars lifsmedel, som bäras
af manskap och hästar eller föras på truppträngen, under det återstoden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
