Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCTAYE FEUILLET.
447
Här finna vi alltså en gammal tyskt-romantisk medeltid. Här göres icke
häller någon eftergift åt fienden. Sibylle, idealet af en bigott katolsk dam,
kommer en protestant att afsvärja sin tro, lockad af hennes glödande svärmeri
och fanatism, och går äfven med seger ur striden mot ateismen. Feuillet
drifver denna kamp nära nog in absurdum, då han låter en ung fru — Clotilde
— säga till Gandrax, ’vetenskapsrepresentanten och Clotildes älskare: »Trots
ali er vetenskap har ni hvarken hjärta, själ eller snille, eller ens någonting,
som i hennes egna ögon kan upprätta en kvinna, hvilken faller. Ni eger intet,
som af hennes kärlek kan göra en ljuf dröm, en hänryckning, ett poem,
en religion.»
Det är mot denna intolerans, detta bigotteri, som Georg Sand utslungar
sin bannstråle, då hon säger: »Jag skall aldrig böja knä i något tempel, där
tankens frihet är utestängd. Jag skall aldrig välsigna någon människas hand,
som är denna frihets fiende. Jag skall aldrig erkänna någon religionsform,
som tillintetgör den lilla gnista af den gudomliga sanningen, hvilken hos mig
kallas kärlek och rättvisa. Jag skall aldrig af en öfvendrifven poetisk längtan
till det förgångna gifva det närvarande ett slags absolution. Jag skall aldrig
hängifva mig åt den själens veka svaghet, som af sorg öfver att inbillningens
njutningar och barndomens drömmar äro förbi vill kasta af sig mannaålderns
stränga plikter.»
Feuillets sista anatema öfver tidens materialism daterar sig från 1885 och
heter La morte. Han säger, att vi befinna oss i en ren dekadans-epok, visar
oss några typer ur republikens societet och slutar med en tillintetgörande bild
af materialismen. Sabine har blifvit uppfostrad af en lärd materialist, en doktor,
som icke lefver för något annat än vetenskapen. Hon drager konsekvenserna
af häns läror på sitt eget sätt och blir, hvad den gode doktorn aldrig drömt
om — ett vidunder. Ärlighet, rättvisa och mänsklighet — säger hon — allt
hvad vi kalla dygd äro fördomar, som vi erhållit blott därför att naturen
kräfver dem för sitt arbete. Om vi ej vilja underkasta oss dessa — så, hvad
mer? »Il vous plait de vous soumettre å ces instincts et å moinl ne me plait
pas. Yoilà tout!» Hon älskar och är älskad af en ung grefve de Vaudricourt,
och för att kunna få honom ger hon grefvinnan gift. Är det ett brott? Nej.
Brott är ju ett uttryck. »Hvad är godt och hvad är ondt? Hvad är sannt
och hvad är falskt? Den mänskliga moralens lagbok är nu för tiden endast en
blank sida, där hvar och en skrifver hvad han vill, allt efter hvad förståndet
och temperamentet säger honom. Hvar och en har sin egen lilla katekes.
Min är densamma, som naturen själf genom sitt exempel lär mig. Hon skaffar
med en oblikelig egoism undan allt som stör henne; hon trycker ned allt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
