Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 14–15 - Helena Nyblom: Lady Wilma Neruda-Hallé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
LADY WI LM A NERUD A-H ALLÉ.
stark människa är icke den som har starka passioner, men ett starkt välde
öfver dem», och W. Halié’s hela väsen verkar som en andlig styrka.
Däraf det intryck man får af hennes musik, som jag af brist på en bättre
benämning ville kalla ett moraliskt intryck. Den verkar som sanningen själf.
Så spelar skönheten och godheten.
Det faller af sig själft, att en konstnär, som Wilma Neruda icke kan
tjäna som prästinna vid andra än de högsta gudarnes altare. Den ädlaste och
mest upphöjda musik är hennes atmosfer. Aldrig någonsin nedlåter hon sig
till att låna sin konst i tjänst hos något som i minsta mån går i riktningen
af tom virtuositet. Hon kan, då orkesterackompagnement saknas, spela
mindre saker, men aldrig annat än, hvad som har musikaliskt värde, och hon
bevisar därmed utförbarheten af den sanningen, att det är konstnärerna som skola
uppfostra publiken, icke publiken som skall tvinga konstnärerna att böja sig
for en fördärfvad smak.
Men huru skönt och intressant det än kan vara att höra Lady Halle
utföra mindre kompositioner, hvilka hon egnar samma ädla omvård, samma
fulländade genomförande, som de stora musikverkens, så bor man dock helst
höra — ja jag skulle vilja tillägga —’ se henne framför orkestern. Där är
hon på sin rätta plats.
Då jag säger se henne, så menar jag icke därmed att hon, som så många
andra primadonnor, söka att väcka uppmärksamhet för sin person. — Nej, det
är just motsatsen som imponerar, det är hennes fullkomliga identifikation med
musiken. Hon står som en härförare med de kämpande skarorna bakom sig,
och hon är ett med hären. Hennes solospel sammansmälter till den grad med
orkestern, att kompositionen får en alldeles säregen, storartad helhet.
Blott den uppmärksamhet, hvarmed hon lyssnar till orkesterns repliker,
då hon själf upphör att spela, ger åhöraren en andakt, så olikartad från den
distraktion, hvarmed publiken ofta uppfyller en stor solospelares pauser. För
henne är musiken, icke hon själf hufvudsaken, och hennes arbete är just detta,
att tjäna komponistens idéer.
Man talar så mycket om en personlig uppfattning. — Jag tycker att en
stor musiker hade rätt, som en gång sade: »det finns ingen personlig
uppfattning». Den enda riktiga uppfattningen är den att komma så nära som möjligt
till hvad komponisten har tänkt och velat.
Musikens uttryckssätt är ju ej så tydligt som orden, men dock hafva de
stora komponisterna tänkt så klart och användt sina uttrycksmedel så klokt,
att det nästan icke är möjligt för en musikalisk uppfattningsförmåga att missför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
