Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 14–15 - Edv. Alkman: Oscar Levertins dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
OSCAR LEVERTINS DIKTER.
/Hon spelar den höga korall
Om uppståndelse, kärlek och bot."
(En gammal pingstvisa.)
"och begären ropar sig tröt ta
i mitt dorska. och syndiga kött."
(Gudule.)
Jag undrar, om det är vackert att efter ett,kvinnligt rimslut börja
påföljande vers med anapest. Försök att läsa upp sådana verser som dessa, och
det skall visa sig svårt att äfven där meningen så fordrar kunna anbringa ett
vackert legato. Mindre farligt är det naturligtvis i följande o. dyl. verser:
— "och sången doftar i natt en,
som man kostelig rökelse bränt.
Jag har i det föregående mycket oftare än jag velat sett mig nödsakad
att tala i negativ form, jag har mycket oftare uppvisat, hvad »Legender och
visor» icke äro, än hvad de äro. Detta kan lika väl röja en svaghet hos
kritikern, som en svaghet hos författaren. Mina negationer hafva i de flesta fall
varit begränsningar; men begränsningen är också ett medel, genom hvilket
man kan bilda sig en uppfattning af ett föremål, om det också är vida
blygsammare än att som snillena och — dilettanterna med en djärf sönd söka
tränga till sakens kärna, för att rycka fram ett positivt påstående därom. Jag
är rädd för alltför positiva påståenden, helst när det gäller personligheter och
deras sätt att manifestera sig. Levertins dikter ha blott bestyrkt mig i detta
åskådningssätt. Den ädla känsla, som låtit honom lika värmas af företeelser,
hvilka för en kall förståndsuppfattning skulle blanda sig som olja och vatten,
— företeelser så motsatta som judendom och kristendom, som folkvisans naiva
oskuld och rococcostämningens öfverförfinade behagsjuka —; denna allsidiga
sympati gäller för mig som uttryck af den noblaste humanitet. Någon skulle
kanske vilja kalla en sådan sympati för indifferentism, men, frågar jag, är
känslan någonsin indifferent förr än den slocknat, falnat ut? — Föröfrigt, jag
har med rätt mycken omsorg studerat Levertins »Legender och visor» och
måste ändå erkänna, att i dem finnes mycket, som ej är mig klart, somligt
kanske därför att det ej är klart i sig själft, annat och troligen mera på den
grund, att i dikten och konstverket alltid finnas nedlagdt något eller mycket
af den personlighetens obegriplighet, som vi blott aningsvis kunna fatta. Jag
anar i Levertins dikter minst lika mycken rikedom som den jag tror mig hafva
funnit, och jag hoppas lifligt, att framtiden genom nya diktverk från Levertins
hand måtte förvandla många af mina aningar till påtaglig verklighet.
Edv. Alkman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
