Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 16–17 - L. H. Åberg: Olika världsåskådningar. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5o 6 OLIKA VÄRLDSÅSKÅDNINGAR.
•se en inpräglad, fäderneärfd vana, och då beror det tydligen på denna vanas
beskaffenhet, om hon är ett godt eller ondt. Men man kan ock i henne se
någonting annat t. ex. en färdighet att förvärfva sig lycksaligheten eller som
saken i våra dagar vanligen fattas, den beskaffenheten hos vår vilja, att hon
är riktad ej blott på vår egen, utan ock på andras lycka. I sådant fall kan
den väl vara nyttig, men i och för sig saknar den ali betydelse. Ingen kan
tadla någon därföre, att han gör som han gör, om man än kan säga, att det
varit önskvärdt för andra, måhända för honom själf, att han handlat annorlunda.
Men hvad han gjort, det har han gjort af naturnödvändighet, och rätt har
han att göra det, som han har makt att göra.
Hvad åter angår religionen, så blir väl här en omöjlighet att i henne se
något annat än ett, på lägre bildningsstadium måhända nödvändigt och nyttigt,
men i grunden dock falskt föreställningssätt hos människan, hvilket hon, då hon
kommit längre, öfvergifven Till ali religion hör, att människan är absolut
beroende, och medveten om att hon är detta. Nu är ju obestridligt, att
människan är beroende af naturen, och ätt hon under vissa förutsättningar kan fatta
detta beroende som absolut, så tillvida som hon känner sin vanmakt gent emot
naturens krafter. Men på detta sätt komma vi dock ej fram till religion i
egentlig bemärkelse. Det absoluta beroendet måste för att ega religiös
betydelse vara af en särskild art; det måste vara människan möjligt att ställa sig
i olika förhållanden till den makt, af hvilken hon beror, i harmoni eller strid
mot densamma, och det beroende, hvarom fråga är, måste framträda däruti,
att det harmoniska förhållandet, den fria subordinationen blir vårt högsta goda
(saligheten), strid eller opposition åter det onda, Mycket olika kan väl detta
sedan fattas. Men det nu anförda torde dock erkännas vara för ali religion
väsentligt.
Men antag, att frågan vore,om beroende af en naturmakt; hvilken rimlig
betydelse skulle väl då subordinationen egentligen ega? Föga rör det väl en
naturmakt, om vi älska eller hata henne — föga vinna vi på det förra. Nej,
blott om kamp till det yttersta kan här vara fråga; ty med en fiende hafva
vi här att göra, och varder han oss Öfvermäktig, så står oss intet annat öfrigt,
än att duka under.
Erkännes däremot, att såväl människans sanna väsen är hennes
personlighet som ock, att det personliga har en i sanning absolut betydelse, så blifva
sedlighet och religion båda visserligen olika, men dock organiskt förenade
moment er i vår sträfvan till det mål, som kallas vårt personliga fullkomnande.
Att fortgå mot detta mål, därtill manas vi ej mindre af vår egen personliga
adel, än af den absoluta personlighet, under hvars ledning vi stå. Att Öfver-
Svensk Tidskrift i8pi. 16, 17. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
