Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 16–17 - J. A. Eklund: Några tankar om nervlifvet och det sedliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 18 NÅGRA TANKAR OM NERYLIFVET OCH DET SEDLIGA.
niska, som växelvis prässade henne till intensivt arbete och arbetsdyrkan och
dessemellan till att göra ingenting, dricka järnvatten och lida. Då det blef
outhärdligt, slog hon ihjäl henne.
Att taga det sjukliga nervlifvet med i beräkning vid bedömandet af
människor och deras handlingar är nödvändigt och borde ske oftare än fallet
är. Våra så mycket omskrikne moderna författare kunna icke rätt bedömas,
om man glömmer denna synpunkt. När åtskilliga af 8o-talets »unga» skrifva
romaner, är det icke bara snille som verkar, utan älven en genomfördärfvad
nervmänniska. Ja, det finnes så oerhördt mycket af sjuka nerver i den moderna
literaturen, att man kan bli både fysiskt och moraliskt sjuk af att läsà den.
Dessa »skildringar, darrande af febrilt lif», dessa »nervöst känsliga skizzer» —
ja, själfva satsfogningarne och glosorna i dem äro nervösa. Att dväljas i det
äfven moraliskt inficierade sjuka nervlifvet, att oupphörligen stimulera sina
nerver ytterligare är den raka vägen till nervositetens helvete, på hvars tillvaro
ingen erfaren tviflar. Och dit för visst icke blott literaturen, dit leder också
det i alla afseenden oroliga, uppjagade, upphetsande lifvet i politik, religion,
förvärf, nöjen o. s. v., om hvilket allt oupphörligen talas.
Jag nämner utan tvekan äfven det modernt religiösa lifvet, som en
medverkande faktor. Ingen lär kunna förneka, att i gröfre eller finare form
nervafficieringen spelar en stor roll i de religiösa väckelserna. Huru farligt
detta är, då ej tillräcklig sedlig tukt användes, inses lätt. Ensidigt uppjagande
af känslor har till slut med sig slöhet -— när nervmänniskan blir utsliten. Man
borde sannerligen hushålla litet med den religiösa känsloförmågan. Vidare är
det betänkligt att så oerhördt uppägga det religiösa stämningslifvet, därför att
det ligger ofantligt nära det erotiska stämningslifvet, psykologiskt taget. Det
är ej alis något sällsynt, att en kvinna, som egentligen »är kär», tror sig —
icke hycklar, att hon är det, utan verkligen tror sig vara föremål för en andlig
väckelse. Ett alltför starkt och än mer ett osundt inflytande på den ena
känslosferen inverkar lätt på den andra. Det är så, att den religiöst
enerverades erotiska drifter bli abnorma. Jag vet, att kapitlet är ömtåligt. Men jag
tror, att* vi knappt ana huru många de i kristlig mening allvarliga
känslomänniskor äro, som hafva att kämpa med frestelser till könssynd — de kalla dessa
till äfventyrs »höga andliga anfäktningar». Och det går nog också till nederlag
ibland. Några af syndafallen på detta område hafva vi sett — men helt visst
icke de sista.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
