Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 16–17 - H. O. Müller: Predikanter i New-York. Öfvers. - II. Collyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536
PREDIKANTER I NEW-YORK.
lif i samklang med sådana tankar, kanske skänker oss då den gode Guden
också en gång evighetens vingar!»
Robert Collyer besitter en åder af vänlig humor, som äfven på
predikstolen gör sig gällande. Det är icke några blixtar af kvickhet, som, han ger
till bästa, såsom mången gång Beecher kunde göra; utan det är fast mer halft
barnsliga, halft djupsinniga berättelser, som i hans mun få något
egendomligt tilltalande och som icke stå i någon kontrast mot hans prästerliga funktion»
»När jag en gång efter en längre frånvaro åter kom hem till min kära
gamla mor», berättade han en gång,"»såg hon sorgsen ut och sade: ’Roberg
jag har det så svårt med min bibel!’ Som ett slag träffade detta mig. Ackr
min gamla, fromma moder, skulle hon också nu på gamla da’r gå igenom
alla dessa plågande tvifvel, som förgifta tron och lifvet för oss unge? Hur
skulle jag här finna det rätta ordet, för att bringa tröst och hjälp? — Men
innan jag hann komma längre i mina tankar, tillade min mor: ’När jag lägger
bibeln på knäet, kan jag icke urskilja bokstäfverna, och böjer jag mig ned
för att se bättre, så får jag ondt i magen.’ — Hur jag kände sinnet lättadt!
Jag köpte min mor en ny bibel, med stort tryck för gamla ögon, och sedan
har jag aldrig hört, att hon haft några svårigheter med Guds ord.»
Collyer hör icke till de långt gående unitarierna. Personligen är han
snarare konservativ, men en mild tolerans karakteriserar hela hans uppfattning
och hans hjärtliga människokärlek vet icke af några undantag på grund af
olika trosmeningar.
Det är i många amerikanska kyrkor brukligt att före nattvarden prästen
inbjuder de främlingar, som möjligen äro närvarande, att äfven deltaga i
församlingens firande af kärleksmåltidens sakrament. Collyers uttryckssätt härvid
är karakteristiskt för hans omfattande kristliga sympati:
»Skulle här några främlingar vara tillstädes, så inbjuda vi eder härmed
att begå den heliga nattvarden tillsammans med oss. Om ni ock skulle
tillhöra andra kyrkor, eller rent af icke tillhöra någon kyrka alis; om ni möjligen
har en annan tro än vi eller — ingen tro alis, så inbjuda vi eder dock till
vår nattvard, om blott edert hjärta drifver er dit.»
Ovillkorligen måste man härvid komma att tänka på den världsomfattande
kärlekens ord: »Kommen hit I alle, som arbeten och ären betungade».
Sin faderliga välvilja sträcker han ock till den yngre teologiska
generationen, som i sina åsikter gått längre än han; och han hyser en orubblig tro på nya
världsåskådningars berättigande under den mänskliga utvecklingen. »Jag kan»,
brukar han säga, »icke dela den åsikt, som framställts af min käre son John
Chadwick ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
