Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 18 - F. U. Wrangel: De nyaste konstföreteelserna på Stockholms horisont
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SENASTE KONSTFÖRETEELSERNA PÅ STOCKHOLMS HORISONT.
353
fulla omgifningen. Öfver taflan hvilar ett allvarligt lugn, väl lämpadt efter det
högtidliga moment, som konstnären velat återgifva. I de glänsande
rustningarne har prof. Braun fått ett utmärkt fält för sin tekniska skicklighet, men
ledsamt nog äro just dessa rustningar ett af hufvudfelen, historiskt sedt, ty
aldrig hafva våra hederliga småländske ryttare uppträdt i ett så lysande omhölje,
en oègentlighet, hvilken faller så mycket mera i ögonen som såväl konungen
som pågen Leubelfing endast äro iförde det bekanta läderkyllret. Om taflan
ej kan frånkännas en del goda egenskaper, kan den dock ej jämföras med
andra arbeten af Braun såsom t. ex. hans »Kavalleriattack vid Mont Mesly
30 nov. 1870» och »Kyrassierer», båda utställda i Berlin förliden sommar. —
Den friskare vind, som litet hvarstädes börjat blåsa i konstens värld, synes
emellertid hafva lemnat professor Braun oberörd.
Om herr Blanch ett annat år skulle vilja fortsätta sina aktningsvärda
sträfvanden att initiera oss med Tysklands konstförhållanden, skulle jag vilja råda
honom att låta oss få se något annat än »jätte»- och »sensations-målningar».
Hvarför ej likaväl söka att få hit t. ex. Pilgheims »Blind» eller Hoeckers »Die
Nonne», tvänne ovanligt framstående och för konstälskaren tilltalande bilder.
Båda i ali sin enkelhet helt simpelt verkliga mästerverk och båda belönade
med stora guldmedaljen på Berliner-utställningen. Så mycket intressantare äro
dessa taflor, som de visa, att smaken inom den tyska konsten börjat frigöra
sig från det slentrianmässiga och det alldagliga i målningsväg. Såväl Pilgheim
som Hoecker gifva endast en figur, men med hvilket mästerskap; hvilken
ärlig konst finnes ej i dessa båda arbeten, hvilken stämning, hvilken känsla.
Må det dessutom nämnas, att båda dessa taflor till dimensioner i det
närmaste mäta sig med Weissers och Brauns »jättemålningar».
I Konstnärsförbundets utställning är såsom motsättning till
»sensationsmålningarna» det rent artistiska elementet - kanhända alltför mycket
tillgodo-sedt, men »förbundet» har nu en gång för alla vant oss därvid, och om
publiken med skäl kan förvånas öfver en del af de nu utställda »taflorna», måste
man dock erkänna, att här finnas konstverk af hög rang. Utställarne äro
endast några och tjugo, men hvar och en sänder så många flere nummer, hvadan
utställningen icke destomindre är ganska rikhaltig. För en stor del af bilderna
har jag förut redogjort i denna tidskrift under Göteborgs-utställningen, jag vill
således endast nämna dem i förbigående. Nya delvis ypperliga arbeten hafva
sändts af Zorn, Bergh, Ekström, Thegerström, Eva Bonnier m. fl. Särskildt
vill jag framhålla den roende flickan af £orn, kallad »Kl. 11», — ett af de
finaste konstverk den talangfulle unge mästaren hittills visat. Flickans hufvud
»står» måhända väl matt, hvilket dock ej behöfver vara orätt; konstnärens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
