Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 19–20 - G. Juhlin-Dannfelt: Något om fästningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598
NÅGOT OM FÄSTNINGAR.
liggande öppna batterier elden från maskinkanoner i fartygens märsar
mot servismanskapet är en stor fara.
Elden från fartyg på stort afstånd är åter, enligt hvad erfarenheten
visat, ganska osäker mot de små mål, väl konstruerade jordbatterier
erbjuda.
. Batterierna böra göras så osynliga som möjligt, gifvas flackformiga
vallar, som förlora sig i terrängen, genom att de äro bevuxna likasom
denna och i öfrigt väl maskerade; de böra så mycket som möjligt
spridas från hvarandra, med villkor att ändock kunna samverka mot viktigare
punkter eller farleder. Täckta rum böra finnas för hela besättningen,
men deras hvälfningar behöfva ej de ansenliga tjocklekar, som i
landbefästningar äro nödiga, enär man mot de samma ej har att vänta kasteld.
Batterierna böra vara stormfria och sålunda, där ej landstigning och
stormning på grund af terrängförhållandena äro omöjliga, vara försedde
med enkla stormhinder. Ett stormgaller af järn, uppställdt i en graf med
obeklädda branter, kan ofta vara tillfyllest.
Stundom .utföras batterierna enkla utan stormhinder öch deras
försvar mot våldsamt anfall öfverlemnas till särskilda stormfria.infanteriverk,
som med sin eld verksamt kunna beherska terrängen omkring dem.
Där terrängen ej medgifver att gifva kustartilleriet en tillräckligt
hög uppställningsplats, och där man icke anser skäl vara att använda
dyrbara pansartorn eller bepansrade batterier, kan man nöja sig med
höj-sänklavetter, särskildt af engelske konstruktören och fabrikanten
Armstrongs system (disappearing guns), hvilka, enligt hvad upprepade
skjutfor-sök visat, erbjuda ganska tillfredsställande skydd och erhållas för
jämförelsevis godt pris. I Frankrike är antaget ett liknande af konstruktören
Canet uppfunnet system för kustartilleriets höj-sänklavetter. Kanonen
med lavett är placerad i ett slags murad brunn, omgifven med ett,
helst flackformigt bröstvärn af grus eller sand, närmast
kanonbrunnen förstärkt med en ring eller mantel af beton. Kanonen är nedsänkt
i denna brunn utom i det ögonblick skott skall afgifvas, då den hastigt
(under 15 till 20 sek.) höjes för att efter skottlossningen genom rekylens
hjälp automatiskt återgå till sitt nedsänkta läge, i hvilket laddning sker
likasom äfven riktningen genom användande af en sinnrik spegelinrättning
eller ock indirekt efter anvisningar från en observationspunkt. Kanonen
är sålunda i allmänhet osynlig utifrån och undandragen direkt träff.
Faran för kanonserviserna från fartygens granatkartesch- och
maskinkanoneld, som därför egentligen är den enda att beakta, undanrödjes
genom att brunnens öppning täckes af en horisontal, jämförelsevis tunn
(1 à i1/2 cm.) sköld, uppburen af pelare, fästade i lavettaget, och i
hvilken en utskärning, jämnt afpassad för kanonens genomgång, är anbragt.
I kustförsvaret likasom i fästningsförsvaret, har på grund af
kastpje-sernas storartade framsteg i träffsäkerhet, kastelden vunnit allt mer
betydelse och rikligare användning under de senaste åren, och häri ligger ett
stort tillskott i kraft gentemot krigsfartygen, helst desamma pä grund af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
