Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 19–20 - H. O. Müller: Predikanter i New-York. Öfvers. - IV. Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PREDIKANTER I NEW-YORK. 6 I 7
Detta för att lemna en förberedande föreställning om den ande, som här
råder; ty utan en stark personlig kraft förenas icke en så brokig
människomassa om en andlig sak.
Att Felix Adler är en sådan kraft, att han med det talade ordets magnetism
förmår på sällsynt sätt verka och fängsla, det förvånar i början främlingen.
Men där herskar en^tystnad, full af spänning, när efter förklingandet af de
sköna orgeltonerna den lille, svagt byggde, alis icke imponerande mannen
bestiger tribunen. Man känner sig besviken, när man första gången hor Adler
börja sitt föredrag med ett försiktigt afmätt, kallt formuleradt och memoreradt
anförande. Hvad han säger, visar visserligen-snart, att han icke utan grund
blifvit en auktoritet på den tillämpade etikens område. Han förstår att
underkasta så väl det personliga lefnadssättet, som äfven de mest komplicerade
yttringar af samhällslifvet en grundlig och klart framställd pröfning. Därvid
beflitar han sig om en vårdad, ofta graciös, om ock icke sannt vältalig diktion,
talar enkelt, lättfattligt, men glömmer ändå aldrig att appellera till sina åhörares
bildning, så att, hvad han säger, icke ger intrycket af ett »populärt» föredrag
i vanlig mening, utan mera är beräknadt för de kretsar, som ega en viss grad
af bildning och beläsenhet. *
De ämnen, han väljer, äro dels af praktisk natur, ofta ultra-praktisk,
stundom till och med moraliska dagsländor, men som mycket väl förtjäna att
en gång blifva belysta från den allmänna etikens högre ståndpunkt, — dels af
filosofiskt-kritisk art, hvarvid han förnekar alla dogmformer och uteslutande gör
till syfte att bevisa och tillämpa förbundets fritänkarprinciper. Under den
förstnämnda rubriken falla t. ex. föredrag öfver »rationella fattigbostäder», öfver
»äktenskapsskillnad» o. s. v., under den andra sådana som det om
förbundets motto: »Not by the creed, but by the deed», öfver förhållandet till
de positiva religionerna eller öfver filosofien och dess utveckling. Den
andäktiga uppmärksamhet, hvarmed hans åhörare lyssna till hans ord, Öfverträffar
vida, hvad man i det hänseendet kunde vänta. Från början till slut tyckas
åhörarna fängslade, och till sist belönas talaren vanligen med en storm af
applåder, i skarp kontrast mot det vid andra söndagsförsamlingar brukliga.
Att närmare inlåta oss på den andra sidan af Felix Adlers verksamhet,
det verkligt förtjänstfulla, som han uträttar till ungdomens moraliska utveckling
och öfverhufvud på det praktiskt-etiska området, är här icke platsen, då han
här intresserar oss blott såsom »predikant».
Några ord .ur hans föredrag gifva kanske den bästa föreställningen om
hans manér. Han behandlar t. ex. föräldrars förhållande till barnen, och därvid
icke blott de allmänna, teoretiskt ständigt erkända uppfostringsplikterna, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
