Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 19–20 - E. G.: Teater-revy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"TEATER-REVY.
627
sätt, som påminner om den gamla gåtan om kålhufvudet: »lapp, lapp och ingen
söm». Upplösningen med brudens »storartade» ädelhet att taga sin brudgums
moderlösa barn till sig förefaller ej oss så vidunderlig, vi tycka helt enkelt, att
hon bär sig rätt och förståndigt åt. Och när detta sunda och förståndiga beslut
fattas, då är fru Rundberg med om sin roll; den vattenhaltiga ingénue, hon
förut skall framställa, passar ej för henne och ej för vår publik. Jeans roll
gafs särdeles varmt och enkelt af herr Skånberg, som mycket lyckligt afvägde,
huru mycket han får synas och märkas i andra akten; fru Sternvall gjorde en
förträfflig figur af fru Flache. Titelrollen är tacksam, men ej så litet sentimental,
och jag tyckte mig spåra för hastig inöfning i fröken Seeligs sätt att gifva den.
Hon hade nu som alltid det rätta greppet på konturerna, men lutade väl mycket
åt det larmoyanta. Den rollen hade passat fru Sandell lika bra som fröken
Seelig; fru Sandell har ock mycket att gifva, om hon får komma till tals på
sitt rätta fält. Hvarföre då ej bereda henne ett tillfälle därtill och fröken
Seelig ett välbehöfligt andrum? Därföre att rollfördelningen vid k. dramatiska
teatern är »hös pös eller hörp snörp», allt eller intet. Gifver man en
hufvud-roll i hvarje stycke åt samma artist, kan denna blifva publikgunstling, och en
sådan drager folk! Men detta kan ej kallas konstnärlig ekonomi med sujetternas
begåfning och utveckling, och därför skulle jag, huru högt jag än skattar fröken
Seelig, och huru förvånande bra hon än hittills stått ut, gärna vilja se t. ex.
fruarne Fahlman och Sandell i nyare saker än »Falska juveler» och »Chamillac».
Men — torde någon anmärka — rollfördelningen angår endast teaterns
direktion; publik och kritik hafva att se och bedöma styckena, som de en gång
gifvas, ej att lägga sig i förarbetena på direktionsrummet och mellan kulisserna.
Häri har denne »någon» fullkomligt rätt.
E. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
