Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Edv. Alkman: Albert Edelfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 ALBERT EDELFELT.
innehåll. De visa slutligen en förmåga, som äfven hos porträttkonstnärer af
första rang är ganska sällsynt: en nästan ofelbar takt i afvägandet af det
allmänt karakteristiska och det för ögonblicket tillfälliga, af karakteren och
stämningen hos den återgifna personen.
Till tiden äldst är porträttet af Fru Edeljelt_. konstnärens moder. I fak-
turen erinrar det ännu om läraren, Gerome, från hvars minutiösa och något
torra penselföring lärjungen blott till hälften frigjort sig. Detta porträtt är i
alla händelser någonting vida mer än en stilöfning. Så kärleksfullt och ömt,
så grannlaget återger 1nan blott det man älskat af innersta hjärta. Den älsk-
värda frun sitter vid sitt fönster med en bok i knät. I blicken skänker hon
oss ett vänligt småleende, och genom fönstret visar sonen en bild af sin andra
moder, fosterjorden, öfver hvilken en ljum sommarvind drömmer i skuggan af
ljusa unggranar. Det sväfvar öfver hela taflan en varm fläkt af hemmets
poesi, tolkad med vinnande hjärtevärme.
Två år senare, 1885, åstadkom den då 3 1-årige konstnären sitt storverk,
porträttet af Pasteur. Denna gång var uppgiften en annan och fordrade luaf-
ter som anses större. Det gällde att i bilden af en bland vår tids största
vetenskapsmän säga ett kungsord om vetenskapen själf.
Jag såg en gång » Vetenskapens apoteos», målad af en allegoriskt in-
gemös tysk, som i sitt svärmeri för vetenskapen gifvit henne det bästa han
visste: kvinnor med och utan kläder, med emblem och utan emblem. Muserna
voro framkommenderade hela raden i stor parad, man saknade hvarken lager-
kransar eller andra äretecken, och gud Apollo själf var nedkallad från Olym-
_pens höjd för att med sin närvaro hedra högtidligheten. Det hela var säker-
ligen mycket » bedeutungsvoll», men icke dess mindre litet svårt att tyda.
Menige man, som är mindre allegoriskt stämd, torde få klarare begrepp och
djupare intryck af vetenskapens betydelse genom Edelfelts Pasteur-porträtt,
som i sin enkla storhet på sitt sätt är en vetenskapens apoteos. Den lille
mannen med den skarpa blicken och det stora snillet står vid sitt arbetsbord,
belastadt med kemikerns flaskor, ko]fvar och instrument. I handen håller han
ett glaskärl, i hvilket föregår en märkvärdig process, Inrars förlopp han iakt-
tager med en spänd, nästan fascinerande uppmärksamhet. Det storartadt teck-
nade hufvudet bär i hvarje drag uttrycket af mänsklig intelligens och veten-
skaplig tankekraft och öfvertygar oss vida mer om vetenskapens betydelse än
tyskens alla kvinnor tillsammans. Det är nu en gång så, att konsten i det
betydelsefullt individuella lättast förmår återgifva det generella.
Ett bidrag till samtidens andliga fysionomi lemnar Edelfelt likaledes i
porträttet af J. Kurtin, finska borgarståndets talman, som, på samma gång det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
