Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - C. O. Nordensvan: Vårt försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vlRT FÖRSVAR.
Systemet »stam och beväring>
>, på hvilket vårt härväsende grundar
sig, hvilar på det antagandet~ att stammen på något mystiskt sätti hvil-
ket ingen kunnat närmare angifva och icke heller gjort /sigJmödan att
söka utleta, skulle ·öfverflytta en del af sin utbildning på beväringen. Om
man i en väl utbildad och likformig trupp insatte ett fåtal mindre väl
danade soldateri så kan man väl tänka sigi att desse senare skulle slitas
med och, om de icke dukade under, småningom lära sig något af det
erfarnare elementet, men då våra trupper sättas på krigsfot, är det icke
beväringen~ som ingår i stammeni utan stammeni som försvinner i bevä-
ringen. Att fredstruppdelarne i denna sarnmangyttring skulle kunna på
något sätt göra sig gällande, är föga tänkbart.
Beväringen, den stora massan, är ju utan egentlig krigsbildning, ty
det lilla den inhämtat förslår icke ens för en vanlig dagsmarsch med full
packning. Stammen, så väl den indelta som den värfvade, eger nöjaktig
utbildning hvad det enskilda manskapet beträffar., men trupputbildningen
lemnar vid de indelta regementena öfrigt att önska, och den befälsutbild-
ning, som fordras af den indelta soldaten, förslår icke, knappast om volon-
tärerna tagas till hjälp.
Samn1anblandningen af två fullkomligt olikartade element inom samma
trupp kan för öfrigt, såsom vi redan funnit, ingalunda vara lycklig, och
man må icke tro, att den äldre soldatens styfnade rygg eller tanken på
barnaskaran hemma på torpet skall hålla tillbaka ungdomsblodets svall-
ning på de i lifvets blomstring varande kamrater, hvilka omgifva honom,
för så vidt desse i öfrigt äro i stånd att gifva sina känslor fritt lopp.
I
Nej, hvarje ålder på sin plats; befälet får verka reglerande.
Pröfva vi vår nuvarande härordning med de grundvillkor för en
modern sådani hvilka förut blifvit anförda (se 9:e–10:e häftet, sid. 268), så
skola vi finna, att den trots sitt brokiga yttre, sina moderna tillsatser och sin
stora kostnad icke uppfyller ett enda af dessa villkor, utan tvär! om står
i den skarpaste n1otsats till dem alla. Hären är ingalunda slagfärdig,
hvarken beträffande dess storlek eller beskaffenhet; härordningen är elastisk
endast i den rnånj att man kan inkalla mera eller mindre beväring och
därigenom växla truppafdelningarnas styrka; den förbrukar för mycken
kraft under freden i jämförelse med, hvad den mäktar åstadkomma i
krig, och den förmår långt ifrån bringa folkets yttersta krafter till an-
vändande. Den uppfostrar endast en del af personalen och utbildar icke
truppafdelningarna; den n1edgifver icke hastig öfvergång till krigsfot. och ·
försvårar öfverensstän1melsen mellan freds- och krigsformeringen. Då
härtill kommer, att den är oskäligt dyr, ty den indelta soldaten under-
hålles lika lång tid, som skulle behöfvas för att dana flera unge strids-
män, den värfvade, som måste köpas och stundom icke ens fås för pengar,
kostar ett par gånger så mycket som en soldat i andra länder (England
undantaget), beväringsmannen aflönas så, som ingen annan stat skulle
mäkta, och alla slags soldaters underhåll måste till följd af systemet kosta
betydligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
