Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - C. O. Nordensvan: Vårt försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRT FÖRSVAR.
eller skydda dess förbindelser. Vapen och utrustning af alla slag be- ,
finna sig i utmärktaste skick; och den väl genomtänkta rekvisitionslagen
har underlättat det svåra arbetet med mobiliseringen och härens un-
derhåll.
Att denna här icke kan rekryteras på annat sätt än genom allmän
värnplikt, torde väl efter allt det sagda falla af sig själft. Då hvarje sol-
dat i ledet behöfver minst ett år för sin utbildning, och för att den trupp-
del, hvilken han tillhör, skall blifva danad för kriget, så göres icke be-
hof af någon särskild dyrbar stam, hvilken, såsom förhållandet är med
vår indelta, icke lämpligen kan tjäna såsom befäl för den värnpliktiga
n1assan, hvilken icke är i stånd till någon utveckling och dessutom är
alltför dyrbar. Det;1 värnpliktiga hären är sin egen stam och måste själf
lemna sitt befäl. Att denna starka här skulle kunna danas på frivillig-
hetens väg, genom värfning, är alldeles otänkbart, äfven om vår stat hade
aldrig så stora penningetillgångar, och en sådan tanke kan endast hysas
af den, som låtit de senaste hundra årens erfarenhet gå sig oförmärkt
förbi. Nej, slutet och den enda utvägen torde väl blifva för oss liksom
för andra folk att söka stödet för vårt värn hos den stora massan af
folket. ))Trehundra femtio millioner människor i Europa>>, sade statsrådet
och chefen för landtförsvarsdepartementet friherre Palmstierna i andra
kamrnaren år I 891 vid öfverläggningen om försvarsfrågan, >>3 50 millioner
människor hafva, om än med tungt sinne, måst underkasta sig värnplik-
ten, - - då de ansett, att det varit fäderneslandets frihet det gäller.
Vi äro visserligen föga böjde för personliga uppoffringar för fosterlan-
dets försvar. Men vi kunna väl icke inbilla oss, att hvad 350 millioner
af Europas befolkning måst åtaga sig; skola vi I 1/2 procent uppe i nor-
den slippa ifrån. Vi hafva visserligen haft en 75-årig fred., men hvem
garanterar, att den kommer att räcka längre? Den allmänna värnplik-
tens tunga börda framgår såsom en naturlag ur de nuvarande politiska
förhållandena. Man måste underkasta sig den, och frågan gäller i läng-
den egentligen: skola vi tjäna ut den under Sveriges fana eller under
någon annans?>
>
Vid tal om härbildningen och den allmänna värnplikten glöm1ner
man. gärna en sak, den nämligen, att vi redan hafva denna allmänna
värnplikt, och det till på köpet tillätnpad i all sin stränghet, nästan utan
undantag. Men på samma gång lagen fordrar, att hvarje tjänstbar man
mellan 2 r och 32 år skall vara redo att möta rikets fiender, vägrar den
honom möjligheten att kunna märkbart skada desse, att kunna bestå i
kampen. »Det måste väl vara den mest naturliga fordran ·hos de värn-
pliktige», säger »en försvarsvän» i »Några ord i försvarsfrågan»(Stockholm
I 891), »icke att staten gifver dem ju kortare öfning dess bättre, utan fullt
tillräcklig öfning i vapenföring, för att de med något hopp om framgång
må kunna uppträda i striden och ej tvingas att som offer för en till yt-
terlighet gående lättsinnig lagstiftning onyttigt och ändamålslöst spilla
sina lif. » Hade denna sanning blifvit med skärpa och ihärdighet fran1-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
