Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Oscar Levertin: »Gustaf Adolf och Ebba Brahe» af Gustaf III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»GUSTAF ADOLPH OCH EBBA BRAHE. » 37 1
tolka djupa känslor med en skalds takt i språk.behandling och uttryckssätt.
Den unge älskaren visar äfven i dessa kärleksbref de egenskaper, som låta ho-
nom stå för vår inbillning som en strålande ljusbild af germanska mannadygder.
Det går genom hans bref ·en fläkt af samma allvarliga och innerliga patos,
som ornsväfvar hela hans gestalt, med en ynglings svärmeri paradt med
en mogen mans beskyddande ömhet - det finns i dem i idealiserad form
just den obestämbara än i vemod och än i lycka försmältande blandning af
trofasthet, hägnande tillgifvenhet och respektfylld dyrkan, som är den nordiska
kärleken, sådan den drömts i nordisk saga och sång, sådan nordiska sinnen
än drömma den i ljusa vårnätter mellan häggens och syrenens blomningstid.
För att helt förstå denna blonda kärlek och hela innebörden af dess djupa och
·svärmiska känslolif kan man ett ögonblick jämföra brefven med en romansk
monarks kärleksbref, som äfven de röja mycken naturlig känsla, - jag menar
Henri IV:s och särskildt hans skrifvelser till Gabrielle d’Estrees. Hur groft
verka de icke vid sidan af Gustaf Ado1fä ! Det är en skillnad, som mellan
tvänne olika världar, mellan de båda korrespondenserna – allt ifrån själfva
brefvens tilltalsord: det trohjertadt vördnadsfulla Welbonze Fröken, Hz"ertans
aldra käraste - och det galanta 111on bel ange I Men dessa Gustaf Adolfs
bref visa äfven andra ·sidor af den unge konungens väsen •– de visa också
11ans djupa sonliga vördnad, som utan ett harmens ord låter honom rätta sig
efter moderns önskningar, och hans religiösa naturs förtröstan, som i tillförsikt
,öfverantvardar sitt öde i den högstes hand.
Ojämförligt mindre relief har Ebba Brahes gestalt - som ju också själf-
klart är - i konungens bref. H vad man där skymtar, gifver närmast bilden af
en ung, outvecklad och viljesvag flicka. Man ser af hennes konungslige älskares
bref hennes tvekan och hennes räddhåga. Hon älskar, men har icke kraft
.att utstå något för sin kärlek - hon uppmanar honom till och med att sluta
.att bedrifva en sak, som nödvändigt måste lykta med hennes »olycka och
fördärf». Gång på gång måste han uppelda henne med glöden af sin känsla
och stärka henne med beslutsamheten i sitt uppsåt för att få henne att bevara
»den stadighet, som kärleken altijd bepryder». Ebba Brahes eget bref bestyr-
ker detta intryck af vek känsla och barnslig hjä plöshet. Det röjer, som hon
själf skrifver » en svag håånd» - hon beklagar sig bittert öfver drottningens
»strengieheet» och talar med allt för stor ödmjukhet om »den kiärlighed rnigh
ringa tiennerrine bewiset är». - Den tredje personen, af hvilken man i brefvex-
lingen skymtar en karaktersfast och hård profil, är änkedrottningen - mörk-
klädd, mager och energisk står hon för oss i sin stränghet, hänvisande när hon
är som mildast på framtiden med den skadeglada visshet, som gamla personer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
