Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13–14 - Otto Varenius: Nyare unionell litteratur. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYARE UNIONELL LITTERATUR.
maskerad republik. Den norska parlamentarismen gör konungen såsom Nor-
ges konung lika fullständigt beroende af sina norska statsråd, som de äro det
af stortinget, och denna hans afhängighet öfverflyttas helt naturligt äfven på
honom såsom unionskonung. Det ligger i öppen dag, att han »måste taga
öfvervägande hänsyn till det landet, gent emot hvilket han står minst sjelfstän-
dig». Men unionskungens ·svaghet som sådan återverkar äfven på hans ställning
som Sveriges konung och undergräfver den monarkiska princip, hvars lifskraft
är ett grundvillkor för vårt svenska statsskick, sådant det utvecklat sig genom
tiderna. U nionskonungens beroende af den norska parlamentarismen således
icke blott minskar hans sammanhållande och enande förmåga, utan äfven rub-
bar den svenska författningens jämn·vikt. »En statsförening skall bestå af ens-
artade delar», och hr Hbg fordrar därföre, utöfver de förut angifna villkoren,
såsom botemedel för de sistnämnda olägenheterna, att »hela Norges statsskick
-skrifves om, och en verklig konstitutionell monarki där grundas». Då utsik-
terna till denna fordrans förverkligande äro så godt som inga, måste han na-
turligtvis anse hvarje försök till fortsatt utveckling af unionen och de unione1la
bestämmelserna för gagnlöst. »Sint ut sunt aut non sint», blir hans valspråk.
Från denna hans ståndpunkt ligger emellertid upplösningsperspektivet nära
till hands.
Den fråga, som herr Hbg i främsta rummet afsett att besvara, är den, som
titeln på hans bok angifver, nämligen hvad Sverige vunnit genom unionen, och
efter en synnerligen belysande ock intressant utredning gifver han det bestämda
-svaret, att unionen har ländt Sveriges rike till ofärd. »Hastigt och bristfälligt
var den hopkornmen, och tack vare svensk efterlåtenhet å den ena sidan,
norrmännens nationalfåfänga och bristande pliktkänsla å den andra, har dess
utveckling varit ett fortsatt döende.» »Nu äro dödshuggen gifna. Det ena
gaf Norge r 884, då det prejudicerade sitt storting rätten att ensamt skrifva
om grundloven, d. v. s. unionstraktaten med Sverige.» »Det andra gaf Norge
r885, då det lagstiftade om sitt försvar så, att vi härnäst kunna vänta att få
ensamma bära hela bördan.» Man kan efter sådana förklaringar ej undra
öfver, att förf. satt som motto till sin bok följande rader af vVergeland:
"Det er det bedste
Forbindelsen at J0se mellem Reste,
som trrekke slet isammen.
Amen!"
Tonen i herr Hbgs skildring är varmt fosterländsk, hans stil är liflig,
målande och klar, hvilket i samband med det gedigna innehållet gör arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
