Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13–14 - Otto Varenius: Nyare unionell litteratur. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434 NYARE UNIONELL LITTERATUR.
så förhatliga »storsvenskarne». Tydligt är emellertid, att denna rättsuppfatt-
ning ej blir riktig därigenom, att den omfattas af såväl höger som vänster i
Norge, och då Aftonblads-författaren söker skrämma med det framtidsperspek-
tivet, att högern äfven med afseende på den politiska lämpligheten skulle komma
att ställa sig på vänsterns ståndpunkt, så må härtill svaras, att svenskarnes plikt
<1tt häfda sitt fäderneslands lifsintressen upphör ej, äfven om alla partier i
Narge skulle förena sig i sträfvandet att kränka dem. Vi torde få tillfälle att
återkomma till dessa frågor, då vi i nästa afdelning af vår uppsats företaga de
norska unionsbroschyrerna till behandling.
Med den första unionskomiten är vår författare mycket belåten, ty -
säger han - likställighetsgrundsatsen var utan förbehåll inskrifven i dess förslag
till ny föreningsakt. Detta är också mycket sannt, ja, kanske sannare, än
Aftonbladet önskar, ty komiten antog denna grundsats till den grad »utan för-
behåll», att den både i sitt förslag strök de undantagsförmåner med hänsyn
till det unionella försvaret, som § 2 5 N. G. tillförsäkrar Norge och i sitt be-
tänkande förklarade »hvartdera rikets skyldighet att i förhållande till sin för-
måga lika med det andra riket bära de af gemensamma angelägenheter och
gemensamma förhållanden härrörande bördor» vara en »nödvändig följd» af
föreningens »hufvudgrunder». De positiva bestämmelser, som komiten föreslog
med hänsyn till det unionella försvaret, äro ock affattade i möj1igaste öfverens-
-stämmelse med denna grundsats.
Aftonblads-författaren afslutar sm broschyr med några skäligen egendom-
liga funderingar om, huru från svensk sida skulle kunna förfaras vid en möjlig
ändring af riksakten. Då riksakten faktiskt för Sveriges del företogs till slut-
1igt afgörande vid samma riksdag, som den föreslagits, fastän den på många
punkter stred mot svenska grundlagsbud, så bör man, menar författaren, äfven
för framtiden kunna förfara på samma sätt, d. v. s. med åsidosättande af be-
-stämmelsen i § 8 I R. F., att ändring af Sveriges grundlagar fordrar, förutom
konungens samtycke, tZJå lagtima riksdagars sammanstämmande beslut för sitt
antagande. Ett sådant förfaringssätt påstås 1815 års ständer nafva auktoriserat
1 riksdagsbeslutets tredje §.
En dylik åsikt är verkligen så orimlig, att den knappast förtjänar upp-
tagas till bemötande. Man behöfver blott tänka på, till hvilka konsekvenser
dess tillämpande skulle leda. Hur många bestämmelser i våra grundlagar
-skulle ej på detta sätt kunna ändras i annan ordning än den, regeringsformen
föreskrifver, och därigenom beröfvas den garanti mot hastiga opinionsvindar,
som § 81 R. F. afser att skänka. Man behöfde blott gifva den tilltänkta än-
dringen en unionell anstrykning och intaga den i riksakten, så vore syftet vunnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
