Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15 - Harald Hjärne: Minnestal på Gustaf-Adolfs-dagen 1892
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Y!INNESTAL PÅ GUSTAF ADOLFS-DAGEN 1892.
sitt förvirrade kif: att stå på vakt vid Rhen emot Frankrikes inkräktnings-
begär. Hans plan var att efter Oraniernas föredöme och den nederländska
repub1ikens mönster samla åtminstone det evangeliska Tyskland i ett stort
statsförbund, där Sveriges konung, stödd på ärfda och förvärfda besittningar,
skulle i större skala intaga den holländske ståthållarens och generalkaptenens
ställning. I själfva verket är våra dagars tyska rike byggdt efter samma plan,
fastän under det inhemska Preussens ledning.
H vem kan neka, att statsmannens och fältherrens ärelystnad gjorde sig
gällande i hvad Gustaf Adolf fullbordade och planlade? Han var ej, lika
litet som världshistoriens andre hjältar, en ofelbar människa utan synd. Och
i hans verk funnos l;)rister och luckor, som han antingen icke varsnade eller
ej hann och mäktade fyIla. Äfven följderna af hans misstag kunna spåras i
den utveckling, som Sveriges rike genomgått efter hans död. Och äfven han
drabbades af människors vanliga lott, att bortryckas från ett verk, som han
själf ej ville betrakta som lyktadt. Vare sig han sträfvade efter Tysklands
eller Skandinaviens käjsarkrona, så uppgingo under Ltitzens slagthvimmel väl-
diga människoplaner i töckenbilder, som intet dödligt öga mäktar urskilja eller
genomtränga.
* *
_,_
-,-
Men den mänskliga utvecklingens lagar gå sin ostörda gång genom tiderna
med eller mot de handlande personernas och folkens vilja.
H vilka äro dessa lagar? Ingen känner deras innersta väsen, men deras
verkning[i,r spåras stundom mer eller mindre tydligt, när man uppmärksamt
lyssnar till det förflutnas röster. Någon gång liksom framskymtar i ’ själfva
händelsernas sätt att forma sitt eget sammanhang någonting, som liknar ett
mänskligt anlete, med ett både strängt och rnildt leende öfver folken, som tro
sig gå sina egna vägar, men allt jämt hinna äfven dit de aldrig velat. Om
denna glimt är en villa, så väckes likväl aningen, att utvecklingens oblidkeliga
lagar i verkligheten ej äro ett system af torra regler, utan yttringar af en per-
sonlig vilja, mot hvilken ingen annan någonting förmår.
· Och midt i världshistorien reser sig en personlighet, som icke liknar
någon annan af dem vi känna. Han visar framåt mot ett mål, dit folkens
alla villovägar sammanlöpa 1 en frid, som öfvergår alla deras planer och
drömmar.
Tron på Kristus är en utvecklingens och lifvets makt, som sedan Hans
dagar beherskar världen äfven mot dess vilja, men stärker viljor, som träda i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
