Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16 - Cecilia Bååth-Holmberg: Carl den XV och Louis De Geer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XV OCH LOUIS DE GEER.
:Man beginge, drista vi oss förmena, ett misstag, om man vid bedömandet
af Carl XV uteslutande lade De Geers omdömen till grund, ehuru naturligtvis
dessa i mångt och mycket innehålla en betydande del af sanningen.
»Det torde ligga i sakens natur», yttrar han äfven själf, »att en konstitu-
tionell kung i sina ansvariga rådgifvare snarare ser sina motståndare än sina
vänner.» Och att Carl XV, så stark i personlig vänskap, icke öppnade sin
inre människas bästa sidor för en statsminister, i hvilken han visste och kände
sig ej ega en personlig vän, bör icke väcka förundran.
Emellertid erkänner äfven De Geer till slut, att »öfver Carl XV:s bild
kommer alltid att falla en vacker dager från hans goda hjärta, hans vänsälla
väsende och hans konstnärliga ande. Han är mig kärare såsom ett minne, än
han var under sin lefnad; och jag tror, att min senaste upp/attning är den
sannaste» 1
).
Huru bedömdes Carl XV såsom regent af sin justitiestatsminister?
En »slutdom» så att säga tyckes denne hafva afgifvit vid konungens död
187 2 i sitt bref till exc. Sibbern. Emot detta bref inlägger visserligen den högt
frejdade förf. tjugu år därefter - 1892 -~ ett slags reservation~ som dock
väger rätt litet, enär den inledes af följande uttryck: :»Oaktadt min dåvarande
uppfattning må vara objektiv sann – -. »
Men den dom, han i brefvet till Sibbern uttalar, synes oss dock icke vara
så ]ätt förenlig med hvad han i sina »minnen» å andra ställen säger.
I ofvannämnda bref läses, att »allt, som skedde under hans regering af
någon betydenhet, skedde mot hans vilja, t. ex. i den utländska politiken, i
representationsfrågan, i strafflagsreformen, i befordringsväsendet o. s. v.; och
då han häruti gaf efter, icke af god vilja utan af brist på kraft att strida för
eller att sjä1f fasthålla en grundsats, hade jag svårt att fatta, hvaruti hans stor-
het såsom regent bestod, ty den var i själfva verket, liksom hans frejdade väns,
Fredrik VII:s, blott svaghet.»
På flera ställen i boken synes det vidare framgå, att Carl XV varit mindre
konstitutionell, än det ägnar och anstår en svensk konung.
H vad nu t. ex. angår ändringar emot konungens vilja i utrikespolitiken, så
betvifla vi, att man med rätta kan säga, det han i den danska frågan gaf efter
på grund af en slapp viljas oförmåga att göra sig gällande; han gaf väl snarare
efter för den hårda nödvändighetens af honom omsider insedda luaf. Och hvad
särskildt representationsreformen beträffar, har De Geer förut i »minnena» berättat,
att kungen i början· af år r 86 2 »sjäif1 förklarade, att han var öfvertygad om
1 Kurs. af oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
