Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16 - Litterära notiser - Under titeln ”Svenska spörsmål” (Harald Hjärne)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERÄRA NOTISER.
Förf:s uttalanden om värneplikten gå i den riktningen, att vårt folk först i en effektiv
allmän värnplikt kan erhålla ett tillfredsställande försvar. Det är sålunda ej nog med, att
beväringen, såsom syftet är med det nu vid urtima riksdagen antagna regeringsförslaget,
erhåller nödtorftig rekrytbildning; utan uppgiften måste ställas därhän, att hvarje vapenför
svensk man eger verklig soldatbildning. Härför äro ej . de 90 dagarne tillräckliga, utan del
kräfves i enlighet med 1875 års förslag ungefär ettårig öfningstid. Äfven om hvarje för-
svarsvän i denna stund gläder sig öfver, att regeringsförslaget blef den urtima riksda-
gens beslut,· så äro vi därför icke framme vid målet. Något är vunnet, men icke ett
resultat, vid hvilket man sedan utan vidare kan slå sig till ro. I den brinnande agitation,
som enligt all sannolikhet kommer att flamma upp efter urtima riksmötets slut, måste de
vakne fosterlandsvännerna nödvändigt utveckla en fana, . hvarpå den rena och effektiva värn-
pliktens princip är skrifven.
Mången förmenar, att härom borde man ej då tala, då därigenom möjligen regermgs-
förslagets utsikter kunde minskas vid riksdagen. Men månne man icke tvärtom behöfde
just då tala därom, för att icke få en falsk ställning, sedan det nuvarande regeringsförsla-
gets öde nu är afgjordt? För öfrigt röjde man ju därigenom icke något, hvarom någon riks-
dagsman var okunnig. De visste alla, att hvarje kunnig och uppriktig militär erkänner de 90
dagarnes otillräcklighet; och väl förstodo de, att de sanna försvarsvännerna ej skola anse sig
ega rättighet att stanna förr, än det af sakkunskapen uppställda målet är uppnådt i den grad,
som öfver hufvud vårt folk utan åsidosättande af sina öfriga kulturuppgifter kan nå det. Oss
förefalla därför professor Hjärnes uttalande vara ord, sagda i rättan tid.
Men om man inser, att försvarsfrågan såsom sådan måste gå utöfver de nu
fattade beslutens råmärken, då torde man ock kunna förstå betydelsen af det program,
’’försv ar och reformer", till hvilket prof. Hjärne anslutit sjg. Han synes oss därvid utgå
från den uppfattningen, att en så omfattande ombildning af ett folks försvarsväsen, som öfver-
gången från vår nuvarande organisation med stam och beväring till ren värnpliktsorganisation,
griper så djupt 1 folkets hela lif, att den ej kan förverkligas ensam utan endast tillsam-
mans med andra samhällsfrågors lösning. Hans memng synes oss därvid ej vara den, att
man genom vare sig vissa skattereformer eller rösträttseftergifter skulle "köpa" försvars-
reformen. Skola slika stora samhällsfrågor lösas med beståndande lyckligt resultat, är det
icke fråga om, att den ena samhällsklassen gör den eller den eftergiften emot att den andra
samhällsklassen gifver skälig gengåfva. Utan då gäller det, att alla eller åtminstone folkets
flertal helt och hållet lemna å sido sina partikularistiska intressen och äro villiga att åtaga
sig fosterlandsförpliktelserna för fosterlandets skull. Men härför fordras en viss lyftning i
folkets hela politiska lif, som naturligt följer med ett omfattande reformarbete, d. v. s. ej
med för den skull påhittade reformer, utan med lösningen af verkligt trängande samhällsfrå-
gor. Hvilka de frågor äro, som genom folkets nuvarande ställning på sådant sätt göra sig
till lösning påkallade, är härmed ej sagdt.
Men ·skulle den slutsats, som förf. tyckes vilja draga af sina premisser, vara möjlig att
undgå? - vi mena denna: om riksdagen, vald efter nuvarande organisation af rösträtten,
visar sig ej kunna eller vilja ena sig om en tillfredsställande lösning af försvarsfrågan, då
måste en rösträttsreform ske, som gör riksdagen duglig för denna sin oundgängliga uppgift~
lösning.
Af hvad art en sådan rösträttsreform bör blifva, därom har förf. ej, synes det oss,
med full bestämdhet uttalat sig. Han inlägger en kraftig gensaga mot den atomistiska sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
