Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17–18 - Litterära notiser - ”Äktenskaps ingående” (A. Winroth)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERÄRA NOTISER. 575
tack vare rättshistorien bespara sig missförstånd, som hvarken äro få eller små,
missförstånd, som skulle vara svåra eller omöjliga att undvika, om man in-
skränkte sig till att spekulera öfver de bestående lagparagraferna och att söka
tyda de orakelsvar, som kunna herntas hos »den allmänna rättsuppfattningen»
och »det praktiska behofvet». Det för ändamålet nödiga inträngandet i rätts-
historien äro de allra flesta naturligtvis ur stånd att i hvarje förekommande
fall på egen hand företaga genom att anlita själfva källorna. Arbetsdelning
är här liksom på andra områden behöflig. Man måste t. o. m. gå så långt,
att med afseende på flertalet ji.uister hvad som gäller om källorna äfven er-
kännes hafva tillämpning, visserligen i mindre grad, på mycket utförliga veten-
skapliga framställningar. Man kan sålunda svårligen begära, att personer, som
dagligen hafva fullt upp med praktiska göromål af skiftande art, skola anse
sig förbundna att för denna sin verksamhets skull taga kännedom om ett till
stort omfång hopadt material, hvaraf en god del saknar all nämnvärd be-
tydelse för det nutida rättslifvet. Det sagda syftar egentligen på de af förfat-
taren utpekade juristerna, men har äfven tillämpning på prästerna, hvilka ju
t. o. m. mera än juristerna hafva att använda normerna om äktenskaps in-
gående. Om författarens bok icke blir mycket studerad af praktiska jurister
och teologer, har detta, hvilket vi skulle lifligt beklaga, enligt vårt förme-
nande en förklaringsgrund af nu antydda art. I motsats emot » en sakkunnig
läsare » (se förordet s. V) anse vi nämligen, att i framställningen medtagits
betydligt mera, än som varit behöfligt för syftet _
»att sprida klarhet öfver alla
de stadganden, som kunna vara af värde för det nuvarande rättslifvet i vårt
land». Säkerligen beror detta till största delen därpå, att författaren, om också
ej i främsta rummet, velat lösa också den andra ofvan åsyftade uppgiften för
rättshistorien. Äfven i den vetenskapliga framställningen är det stundom svårt
att tjäna två herrar.
Ifrågavarande uppgift beror på det förhållandet, att rättslifvet blott är
en del af samfundslifvet i det hela och n1ed de öfriga delarne står i inner-
ligaste växelverkan. Den går nämligen ut därpå, att rätten såsom en yttring
af samhällets lif, såsom en gren af dess kultur framställes i sin utveckling.
För fyllande af denna uppgift, hvilken i nationel betydelse täflar med den först
berörda, behöfves ett betraktande af förflutna tiders rätt äfven i sådana delar.,
som sakna all betydelse för tolkningen af gällande lag och för stiftandet af
ny. I många fall hafva sådana delar af den gamla rätten lemnat påtagliga
spår i nutidens sed eller nutidens språk; bland de exempel härpå, som kunna
med stöd af författarens framställning anföras, må vi nämna orden giftermål
och bröllop samt bruken med förlofningsring och brudmessa. Men också när
förhållandet ej är dylikt, hafva de samma anspråk på beaktande som otaliga
andra bidrag till kännedomen om folkets lif i forna tider. En rättshistorisk
framställning med detta syfte vänder sig ej blott till de teoretiska och prakti-
ska fackmännen; den bör fastmera komma den allmänna bildningen omedel-
bart till godo. - Naturligtvis behöfves äfven här en viss koncentrering, för
att ett arbete skall kunna påräkna en större läsekrets. Icke dock en kon-
centrering i den meningen, att ej detaljer skulle få medtagas och angränsande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
