Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Reinhold Geijer: Om Pestalozzi. Tvenne populära föreläsningar. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 OM PESTALOZZI.
behof’I vara plikttrogen i det lilla och sålunda fylla den plats, 1nan fått
sjg anvisad i samhället, huru ringa och anspråkslös den än vara n1ånde.
Och för att visa, huru dessa tankar om en rationell fattigvård böra och
kunna förverkligas’) vill han föregå med eget exempel. Full af hänfö-
relse för sina ideer och tro på deras utförbarhet sätter han in i sitt före-
tag hela sin personlighet och tvekar icke att därpå våga allt, hela sin
och sin familjs framtid. Detta företag går nämligen ut på ingenting
mindre än att göra hans egen gård till en kombinerad försörjnings- och
uppfostringsanstalt för fattiga och vanvårdade barn. I samråd med sin
ädla hustru och i full enighet med henne tar han upp i sitt eget hus
och hem en skara trasiga tiggarungar, hvilka med en viss förkärlek ut•
väljas bland de mest afsigkomna och förvildade; och för dessa vill han
nu, som han säger, vara på samma gång i faders och lärares ställe.
lVIeningen är, att de skola undervisas om sommaren i landtbruk, om vin-
tern åter i handaslöjd och fabriksindustri - i sådant syfte anlägges på
Neuhof med lånta penningar ett bomullsspinneri - och så därjämte på
lediga stunder lära sig att läsa och skrifva, sysselsättas med räkne- och
talöfningar m. m. sådant. Och det mest originella i hela planen torde
vara, att Pestalozzi är nog sangvinisk för att tro, att barnen i denna an-
stalt skola icke blott lära sig att sedennera försörja sig själfva, utan re-
dan under lärotiden kunna göra så mycken nytta för sig, att anstalten
skall kunna bära sig ekonomiskt.
Härutinnan missräknade han sig grymt. Därtill skulle åtminstone
hafva erfordrats en helt annan., mera praktisk, ledare; och att anstalten
på Neuhof icke dess mindre kunde hålla sig uppe i hela fem år., vittnar
måhända bättre än någonting annat on1 den viljekraft, den sega uthållighet.,
som låg på bottnen af Pestalozzis karakter. Men när det hela omsider
ramlade, var han icke blott alldeles utfattig, utan äfven fördjupad i skuld
öfver öronen. Och oaktadt kreditorernas långmodighet och åtskilliga
vänners hjälpsamhet lefde han nu en tid bortåt med sin familj i det
djupaste armod. Han saknade t. o. m. bränsle för att skydda sig mot
vinterkölden, och mer än en gång lär det hafva händt, att familjens
middagsmåltid bestått af torrt bröd och vatten. Det värsta af allt
var, att han förlorat sina medmänniskors förtroende. Man fick ofta höra
sådana omdömen om honom som detta: »det är synd om den stackaren,
mindre än den uslaste daglönare är han i stånd att hjälpa sig själf, och
ändå inbillar han sig kunna hjälpa ett helt folk». Och äfven hans bästa
vänner började gifva honom förlorad såsom en ohjälplig fantast, en
opraktisk ideologisk svärmare, som icke dugde till att sköta någonting
ordentligt.
Under denna pröfningens hårda tid, fattig, öfvergifven och föraktad
som han var, förblir han sig i allt väsentligen lik. Väl kunde det hända,
att han hade sina stunder af missmod och förtvifian, men med sitt spän-
stiga lynne ryckte han snart upp sig igen. Icke ett ögonblick tviflade
han på sanningen och riktigheten af sina ledande ideer eller på sin egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
