Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Polemik - Hj. G. Wallgren: Genmäle mot L. H. Å:s uppsats om »religionen och den mänskliga samfundsordningen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLEi\IIK.
afhandlingen trots sitt vådliga innehåll lyckats undgå de akademiska myndigheternas cen-
sur [som bekant underkastas de akademiska afhandlingarne före ventilerandet en censur, hvil-
ken har till uppgift att undertrycka publicerandet af afhandlingar med "förargelseväckande"
innehåll], men 1 alla händelser synas de anklagelser, hr L. H. Å. framställer, synnerligen som
de genom den allmänna formen för deras framställande tyckas göra anspråk på att ej blott
vara en protest, utan äfven prestera en motbevz·sning, för att begagna hans egna ord, så
lätt egnade att föranleda mz·ssförstånd i flere afseenden, att de ur denna synpunkt väl moti-
vera de anmärkningar, för hvilka undertecknad ansett sig böra göra dem till föremål.
För att ej gå förlustig om några af de fördelar hans ställning erbjuder honom, har hr
L. H. Å. ej försummat att i ton och åthäfvor iakttaga den högre värdighet, som tillkommer
en akademisk lärare gent emot den underordnade akademiske medborgaren. Han så att säga
ber om ursäkt för att han egnat sin uppmärksamhet åt en så obetydlig publikation som ifråga-
varande, och för att aflägsna hvarje tanke på likställighet i formelt hänseende emellan honom
och den angripne, benämnes författaren af densamma "en filosofisk dilettant", o. s. v. Huru
detta dilettanfskap kan stå tillsammans därmed, att afhandlingen likväl af de betygsättande
akademiska myndigheterna såsom filosofisk afhandling ansågs värdig ett ganska högt betyg·,
vill jag ej tillmäta mig att bedöma; egendomligt synes det emellertid vara, att de i afhand-
lingen försvarade åsikterna trots denna obetydlighet visat sig "så lätt egnade att föranleda
missförstånd i flere hänseenden" som hr L. I-1. Å. förklarat dem vara, och att publikationen
i fråga i all sin litenhet kunnat af hr L. H. Å. förklaras för "en ledsam företeelse", hvilken
"allt för lätt kan sätta hela den svenska filosofien i misskredit".
Genom att på detta sätt mera strategiskt än ridderligt placera föremålet för sitt anfaU
på en lägre nivå anser sig emellertid hr L. H. A. förmodligen hafva större apparencer att
nedgöra detsamma inför allmänheten.
Det sätt, hvarpå hr L. H. Å. börjar sina anmärkningar i sak, den egentliga "choken",
är i hög grad målande för det sätt att kritisera, som kommer till synes i det följande af
hans uppsats. H var och en, som läst igenom afhandlingen i fråga, måste hafva funnit, att
den positiva delen af densamma väsentligen går ut på att ur den Boströmska filosofiens all-
männa principer och ur den Boströmska samhällsläran sådan den h?’storz’sktförelzgger draga
vissa konsekvenser med afseende på det föreliggande ämnet. Detta är en hufvudsak för af-
handlingen, hvarpå en högst väsentlig del af den förebragta bevisningen och de ur densamma-
vunna resultaterna äro beroende. Men allt detta kommer hr L. H. Å. ifrån med den enkla
och nakna förklaringen: "huruvida dylika i katolsk och medeltidsartad riktning gående konsekven-
ser verkligen kunna dragas ur den Boströmska samhällsläran, ... , är här icke stället utreda"
(liksom det funnes något ställe, där det vore lämpligare att utreda den saken) och "Att detta
aldrig varit Boströms mening, är väl klart för en hvar, som något känner hans samhällslära"’
(liksom jag skull~ påstått, att det varit Boströms "menz’ng"/ jag har ju tvärtom framhållit
mina konsekvenser gentemot de af Boström framhållna, ehuru jag fasthållit vid hans all-
männa teori).
Sedan hr L. H. Å. på detta dråpliga sätt nagelfarit den del af afhandlingen, som va-
frit den enda möjliga utgångspunkten för en verklig vetenskaplig kritik genom att helt enkel
förklara, att den icke hör till ämnet, öfvergår han till "författarens egna, högst besynnerliga
åsikter", emot hvilka den hemska tredubbla "protesten" i religionens, mänsklighetens fram-
tids och det mänskliga samhällets, samt den svenska filosofiens intresse afgifves.
Mest egendomlig af dessa argumenterande "protester" är onekligen den från den svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
