Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2–3 - Otto Varenius: Olika unionella rättsåskådningar. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA UNIONELLA RÄTTSÅSKÅDNINGAR.
konstitutionella rätt i de delar, som medföra ändring eller jämkningar i Sveriges
rikes regeringsform», påstå, att man 18 r4 gick ut därifrån, att man skulle i så-
väl Sveriges som Norges grundlagar göra de ändringar, som föreningen betingade.
Något föreningsföredrag skulle således icke upprättas utan samma resultat åstad-
kommas därigenom, att hvartdera riket för sig i sin författning upptog de nö-
diga föreningsbestämmelserna. Likställigheten skulle i så fall vara iakttagen
och Norges grundlov räddad åt norsk lagstiftningsmakts uteslutande herradöme.
Orimligheten af denna argumenta6on faller efter den föregående utred-
ningen genast i ögonen. Man behöfver blott ihågkomma, att underhandlingarna
om novembergrundlagen fördes med svenska statsmakten för att inse, att be-
v1snmgen saknar hvarje fotfäste i verklighetens mark. Det vore också en be-
synnerlig umon, där hvartdera rikets lagstiftningsmakt vore berättigad att en-
rådigt och själfständigt förfoga öfver föreningsbestämmelserna. Man kan visser-
ligen hänvisa till den gemensamme konungens absoluta grundlagsveto i båda
rikena som ett räddningsankare, men huru mycket eller rättare huru litet detta
är värdt, ha senare tiders händelser i Norge fullväl utvisat. Det är dessutom
icke förhållandet, att kommissariernas förbehåll gifver norrmännen någon för-
säkran, att Sverige skulle i sin regeringsform införa föreningsbestämmelser mot-
svarande de i norska grundlagen intagna. De aktade sig väl för att på så
sätt binda den svenska lagstiftningsmaktens själfständighet. Deras förbehåll
har en helt annan innebörd. Det fäster ett villkor vid konungens samtycke
till de norska grundlagsbestämmelserna, ett villkor, som tillförsäkrar Sveriges
ständer rätt att pröfva dessa norska grundlagsbestämmelsers innebörd, »för så-
vidt de medföra ändring eller jämkningar i Sveriges rikes regeringsform». Hade
denna ständernas pröfning resulterat i ett neJ, så hade konungens villkorliga
samtycke till dessa bestämmelser förfallit, och desamma således förlorat sin
giltighet.
Den nämnda norska invändningen torde således få anses som fullkomligt
haltlös. Den verkliga betydelsen af Norges grundlov af den 4 nov. som före-
ningsurkund betraktad är i stället den, att densamma innefattar det egentliga
unionskontraktet, en unionell öfverenskomm’else, som Sveriges konung i kraft
af den honom i § 12 R. F. tillerkända rätt att sluta traktater 1
) ingått med
1) I förbigående må anmärkas, att då det talas om norska grundlagens natur af unions-
traktat, är därmed icke sagdt, att man vid dess tillvägabringande använde precis alla de
former, som vid afslutandet af internationella traktater brukas. Norska grundlagen är lika litet
som Mosskonventionen en internationell traktat i vanlig mening. Den är liksom denna en
öfverenskommelse, sluten af Sveriges konung, som i denna egenskap äfven är Norges, med de
upproriska norrmännen, och just genom att undvika att stricte följa de vid internationella
traktaters afslutande brukliga formerna har man ock undvikit att erkänna norrmännen som
en suverän nation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
