Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7–8
- Cecilia Bååth-Holmberg: Emil von Qvanten. En lefnadsteckning. III–IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL VON QVANTEN. 211
En hel bok skulle kunna fyllas med skildringar af de svårigheter, mot
hvilka den finsk-svenska pressen hade att kämpa, fullkomligt beherskad, som
den va:r, af den i rysk anda ledda censuren.
»Allt», yttrar en skildrare *), »var öfverlemnadt åt det moskovitiska god-
tycket, så väl intelligensen som förmögenheten, så väl anden som materien.
För att få tänka måste man begära lof; begära lof för att samla förmögenhet,
begära lof för att gemensamt söka tröst i gamla minnen; och man skulle -
velat betaga finnarne minnet på samma gång som ordet.»
Finlands af den förut citerade fennomanske skriftställaren så starkt beto-
nade »lycka» har sålunda ej varit - och är ännu ej - den frie oberoende
mannens lycka, som framgår ur det djupt kända och lefvande medvetandet af
att i eget land hafva fullt armbågsrum, af att å föreningsmöten, i press och i
skönlitteratur fritt kunna tala och »sjunga» ut. Det var en lycka med starka
modifikationer.
* *
*
Sådan ungefär var stämningen, då Emil von Qvanten 1846 inträdde i
studenternas krets vid Alexandersuniversitetet. Det var just under det den
skarpaste striden pågick mellan fennomaner och svecomaner, och äfven han
fängslades af det tragiskt-poetiska skimret i att det svenska elementet i Finland
skulle frivilligt offra sig.
Det dröjde dock, innan han i detta stycke kom att uttala sig. Ännu
hade han långt ifrån hunnit någon stadgad utveckling, och ehuru han visserligen
allt mer och mer drogs in i det verkliga lifvets förhållanden, fortforo dock
ännu de mera uteslutande lyriska intrycken att göra sig starkt gällande.
Det var ingen mindre än Runeberg, som först införde v. Qvanten i Hel-
singfors’ unga intelligenta värld.
Bekantskapen dem emellan gjordes på följande sätt. Då v. Qvanten lem-
nade kadettskolan i Fredrikshamn, ämnade han först läsa sig in i Borgå gym-
nasium och fördes för den skull sommaren nämnda år af sin mor till den gamla
idylliska staden, då Runebergs stad - af v. Qvanten senare vackert skildrad
i hans historiska uppsats »Två Tidsbilder» **) - men dessförinnan, som han
en gång uttryckt sig, »alla finska änkors residens».
Då han med sin mor ·anlände till denna i mer än ett afseende klassiska
stad, stötte de af en händelse på Runeberg själf, som begifvit sig till stranden
för att i sin båt ro ut till Kroksnäs, hans i skärgården belägna sommarställe.
"’) "Skandinavien, dess farhågor och förhoppningar" af G. Lallerstedt.
""") "Polstjernan" 1856.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 19 16:15:32 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1893/0221.html
