Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7–8 - Cecilia Bååth-Holmberg: Emil von Qvanten. En lefnadsteckning. III–IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 El\1IL VON QVANTEN.
af honom stodo att läsa: »Hvar är friden?» - »Nattfantasi» - »På kyrko-
gården» o. s. v. Dessa poem äro starkt Stagneliska och andas mycken döds-
längtan eller till och med ett lätt tvifvel om möjligheten att ens i grafven
»finna ro» från de svåra kvalen.
Emellertid torde denna »grafton» dock ej vara så osann, som man frestas
finna den, när man tänker på ska1dens då varande ålder. Ty den unge von
Qvantens hälsa, som aldrig varit stark, blef allt mera vacklande, och han an-
greps af allvarsamt bröstlidande, som hotade att förstöra en lofvande framtid.
I 846 blef han, som nämndt är, student och stiftade nu tillsammans med
Oscar Topelius, en af hans närmaste vänner, ett litterärt sällskap, som de kallade
»sjuan», ett namn, som bland de öfriga studenterna ansågs hafva en hemlig
mystisk betydelse, hvarför de också ändrade det till »Den heliga sjuan», »De
SJU vise» o. s. v. Anledningen till namnet var helt enkelt den, att man sam-
lades kl. sju på aftonen och då alltid turvis hos hvarandra en gång i veckan;
~n af sällskapet höll ett föredrag eller uppläste något, som han själf författat,
under det den, hos hvi1ken sammanträdet egde rum, förde protokoll öfver för-
handlingarna. - »Sjuan» torde visserligen aldrig hafva varjt märkvärdig genom
några litterära uppslag, men är dock anmärknjngsvärd såsom medförande ett
kamratligt tankeutbyte mellan personer, hvilka alla framdeles kommo att intaga
plats i Finlands odlingshäfder. De voro, utom v. Qvanten och 0. Topelius,
C. A. Renvall, tillsammans rn~ed Collan öfversättare af Reines dikter; C. Collan,
öfversättare eJ endast af Reine och andra stora lyriska skalder, utan ock af
»Kalevala» samt äfven, ·som bekant, omtyckt tondiktare; A. G. Ingelius, kom-
positör och författare; C. G. Ehrström, publicist, juris professor, senator, ku-
rator i finska senaten; A. Ahlqvist, publicist, skald, vetenskapsman, professor
i finska språket, en af den äldre fennomaniens anförare, samt B. 0. Schau-
mann, författare, konstälskare och intendent.
Redan nu började v. Qvanten äfven sin publicistiska verksamhet. Hans
första litterära kritik, införd i Helsingfors Tidningar 1846, gällde en svensk
bok, B. E. Malmströrns dikter. Hans första tidningspolemik uppstod till följd
af ett sommarresebref, äfven infördt i H. T., skrifvet från det härligt belägna
Frantzila i Kangesala socken, samma nejd~ som Topelius besjungit i sina Syl-
v1av1sor. För von Qvanten hade den sannolikt sin främsta dragningskraft däri,
att den utgjorde hembygd för hans »sköna kusin », Emilia Aminoff, hvilken
han ännu på äldre dagar med hänförelse omtalar och hvilken han tillegnat
såväl sina 1851 som 1880 utkomna »Dikter».
Hans opponent i ofvannämnda polemik var fennomanen A. Meurman, då
bosatt på det i Kangesala belägna Ljuksala, Karin Månsdotters forna änkesäte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
