Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7–8 - Bokanmälningar och litterära notiser - Berättande litteratur (John Johnson, Anna Wahlenberg, Jane Gernandt, Frans Hedberg, Axel Lundegård, Rust Roest)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERÄRA NOTISER. 2 55
titelbladet, kunde vi hafva trott »Fata Morgana», »Nadine» och »Katja» vara
öfversättningar efter någon af den ryska nutidslitteraturens bästa realistiske för-
fattare. Men att förf. har en egen, fullt originell individualitet, röjer t. ex. den
mästerliga burleska humorn i »Teorier», hvars grofkorniga, men hjärtegoda fru
Ståle är en dråplig typ, som man sent glömmer. »Ett dagboksblad ·> om hun-
den Jim är också en skizz med originalitet och känsla. Häftets öfriga innehåll
förefaller oss däremot delvis något konstladt. Men kanske äro de senare be-
rättelserna i själfva verket af tidigare dato än de förra, och skillnaden mellan
bokens början och dess slut skulle då genom den ådagalagda utvecklingsför-
mågan ingifva ökade förhoppningar med afseende på hvad vår litteratur har
att vänta af denna nya kraft - särskildt om den icke allt för mycket förälskar
sig i det underliga och excentriska, utan i stället mera studerar det enkelt
naturliga.
En gammal, men ännu dugande kraft eger vår vitterhet i Frans Hed -
berg. Ja, vi vore frestade att räkna hans senast utgifna berättelsesamling,
»Från Sl,ärgården oclz Fastlandet, verklighetsbilder och historier» (Sthlm 1893,
Alb. Bonnier), till det ej blott bästa, utan i god bemärkelse ock ungdomligaste,
han någonsin skänkt oss. Den boken förtjänade att läsas af hög och låg, af
ung och gammal. Den röjer inga bländande snilledrag, den lockar ej med det
ovanligas och underligas dragningskraft, men i stället talar den enkelt’och rätt-
fram till läsarens hjärta och fantasi med ett språk, som en ·hvar måste förstå.
Frans Hedberg uppsöker hellre det goda, som kan finnas äfven bakom den
råaste och kargaste yta, än han fördjupar sig i människonaturens nattsidor.
Däri är han idealist af den gamla skolan. Men då vi fortfarande vilja tro,
att dock det goda och sköna innerst ock är det slutligt sanna, så förringar
detta enligt vår uppfattning ej hans berättigande att äfven erkännas såsom full-
god realist. Han känner också tydligen i grund och botten dessa Roslags-
fiskare och U plands-bönder, som han så trohjärtat skildrar, och att han äfven
älskar dem, det läser man mellan raderna i hans sympatiska beskrifningar.
:Med skaldens öga har han sett och återgifrit den äkta svenska natur, som
bildar den stämningsfulla bakgrunden för hans figurer. Det röjer sig i dess
tilltalande naturskildringar ett stycke af en verklig lyriker, trots prosans enkla
form. - Kanske att man vid en mästrande kritik skulle kunna påträffa sti-
listiska brister, som röja att förf. ej i allo tillgodogjort sig den nutida berät-
tarekonstens teknik, eller märka, att han måhända ej är nog dissekerande psy-
kolog för att motsvara de modernaste anspråken. 1\/Ien vi glömde vid läsningen
af hans bok vår kritiska uppgift och äro förvissade, att det skall gå andra
opartiska läsare på samma sätt. Och därmed har ju förf. vetat att själf så
dölja sina brister, att det kan blifva fråga, om de verkligen äro några brister alls.
Såsom en verkligt värdefull insats i vår berättande litteratur räkna vi ock
Ax e 1 Lund e gårds nya arbete, »Stormfågeln, en historisk silhuett med bak-
grund och ram» (Sthlm 1893, Alb. Bonnier). Man återfinner i denna intres-
santa skildring från 1848 års revolution i \Vien den ovanliga förmåga att sätta
sig in i en historisk situation, som förf. först ådagalade i »La Mouche », och
därjämte den själfständiga fantasikraft, hvarom » Titania,; var ett så vackert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
