Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - Hans Larsson: Henrik Ibsens »Peer Gynt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIK IBSENS »PEER GYNT».
medvetandet fördunklades, de minnas, att det var något de sågo, något
de skulle söka upp, något de ville - men hvad var det? Måhända de min-
nas det sedan, en annan gång, ett annat år, ett annat sekel - när nästa gång
den stora klockan slår och det tystnar i hopen och själen vaknar. Men till
dess hvilar öfver massan som en slöja af dimma och ur sorlet höres ett ljud
-
som en gäspning, stundom som en suck i sömn. Och du ser en töckenskep-
nad höja sig öfver mängden. Och ser du åter till, så svinner han bort och
synes icke, och ändå höres han, ändå är han där igen, öfverallt. Och män-
niskorna röra sig som i sömn, hos den som talar, skrattar, är liflig, ser du,
rätt hvad det är, inne i ögat detta söfvande väsen. Det sofver allt. Böjgen
herskar, Böjgen som fyller världen.
I denna skepnad har för Ibsen allt det samlat sig och tagit person, som
står lifvet, friheten emot. Böjgen är det onda i världen; men icke det mefi-
stofeliskt illglada och djäfvulska, utan det onda som tröghet, passivitet, den
negativa principen i tillvaron, det döda i vårt väsen. Peer Gynt möter Böj-
gen på sin stig, då han slitit sig lös och flytt undan kvalmet i Dovrekungens
rike. Det var lätt. Det ligger lust och fröjd i att rycka sig lös. Men sedan
kommer den tunga striden till hvardags, då glömskan vill lägra sig öfver sin-
net och vanmakt och sömn binder själen. Då kommer striden med Böjgen.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
