Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Harald Hjärne: Universitet såsom samfundsmakt. Tal i Upsala universitets aula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
· TAL VID SOMMARKURSERNAS AFSLUTNING I UPSALA.
framgång. Pockandet på ofe]barhet är inom vetenskapens område en obe-
rättigad kvarlefva af det katolska åskådningssättet, vare sig det ]åter förnimma
sig från den missförstådda teologiska ortodoxiens läger eller från positivismens
missionerande sekter med deras hierarkiskt graderade lärdomsprofeter.
Huru går då ett universitets kunskapssträfvan framåt? Det utvecklar sig
genom ett oaflåtligt spörjande, genom den ena frågan efter den andra, som
ställes l)å naturen och människolifvet. Men vi stanna icke vid att blott fråga.
Vi nöja oss ej med det trötta erkännandet, att gåtor finnas, som det faller
oss svårt att lösa. Och tviflet är blott en utgångspunkt för vårt arbete, ej dess
mål eller väsentliga innehåll. Vi söka framför allt efter svar på våra frågor.
Ur dessa svar hämta vi öfvertygelser, som vi följa under fortsatt forskning
och äfven under lifvets öfriga mödor. Öfvertygelsens fasthet minskas ej däraf,
att v1 göra oss noggrann reda för dess gränser och verkliga innebörd, däraf,
att vi veta, hvar vårt vetande begynner eller slutar, hurudan den visshetsgrad
är, hvarmed Yl tillägna oss vår kunskaps olika föremål. Ej heller minskas
öfvertygelsens fasthet däraf, att vi när som hälst äro beredde att böja oss för
hvarje ny till fullo bevisad sanning. Ty öfvertygelsens rot är tro, nämligen
tron på sanningens makt, som öfvervinner tviflet. Men den tro, som ej fri-
modigt uthärdar det ärliga sanningssökandets pröfning, är icke värd namn af
verklig öfvertygelse, utan betyder allenast en arbetsskygg och fåfäng flykt ·undan
det naggande tviflet, som ändå gömmer sig kvar under den påtagna säkerhets-
masken.
Därför spörja v1 oförtrutet vidare utan hänsyn till ängsliga sinnen, som
måhända besväras af våra frågor. Vi låta hvarje uppdykande tvifvel utgöra
en ny äggelse till sträfvan efter nya, sannare och fullständigare svar.
Vi gå ännu ett steg längre. Vi häfda, att detta sätt att fråga, som ut-
märker ett universitets tankearbete, ej heller bör vara främmande för det öfriga
folkets framåtskridande bildning.
Öfver allt i våra dagar äro spörsmål å bane, som röra lifvets och kul-
turens- viktigaste ämnen. De sysselsätta, dessa spörsmål, tänkande hufvud
och oroliga hjärtan inom folkets a1la klasser, i aflägsna bygder liksom i de
stora städernas vimmel. Förgäfves söker man tysta tviflet, stilla oron genom
hänvisningar till en gång fastställda läror, till vördnadsvärda auktoriteter, som
ådaga1agt sitt inflytande öfver förgångna släkten och därför räkna på samma
gensägelsefria makt äfven öfver nutidens människobarn.
1\fen lärans och auktoritetens ställning är icke den samma nu som for-
dom. Må man beklaga denna förändring, om man så vill, och önska sig till-
baka til] flydda tider, till lugnare och sällare tider, såsom man tror, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
