Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 14–15
- C. H. Hallendorff: Behöfves en revision af riksdagsordningen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 2 BEHÖFVES EN REVISION AF RIKSDAGSORDNINGEN?
af verkligheten. Vida riktigare har Naumann bedömt ställningen, vill det synas.
»Med skäl», säger han, »har man anmärkt vådan af stadgandet, att redan ett
tilltal för sådant brott skall vara tillräckligt för att här göra en medborgare
inkompetent. Under häftiga partistrider erbjudes dymedelst utväg för en illa-
sinnad och samvetslös kandidat att förmå ett från medborgerligt förtroende
redan dömdt eller annars förfallet subjekt till väckande af åtal mot en oskyldig
och aktningsvärd man, i hvilken riksdagskandidaten ser en medtäflare, och
sålunda utestänga denne från möjligheten att ifrågakomrna - - - Äfven om
ingen aspirant till kammaren härtill gjorde sig skyldig, kunde en afundsman i
allmänhet, som gärna såg en utmärkt förmåga paralyserad för tillfället, begagna
samma afskyvärda utväg, och därvid lyckas» (Naum. Sveriges slatsförfattnings-
rätt. III s. 335.). Nära nog profetiskt!
* *
*
Så lämnar R.O. öppet fält för tillfälligheter eller rent af knep, som kunna
till no1lvärde reducera betydelsen af vår »främsta medborgerliga _
rättighet»!
Hvarje allmänt nyval till andra kammaren bringar tillbaka samma eller ett
föga ändradt skådespel. Det är nog här såsom i allmänhet med lagar och
institutioner, att det hvardagliga bruket sliter dem värst och påvisar de flesta
bristerna. Större kriser däremot medföra sina särskilda pröfningar, och för
sådana utsattes vår riksdagsordning ganska allvarsamt på våren 1887 efter
kammarupplösningen.
Konungens rätt att med påbud af nya val upplösa endera eller bägge
kamrarne betecknas såsom en af de märkligaste nyheterna af 1866. I själfva
verket är måhända denna’ rätt ej så helt ny som först vill synas. Åtminstone
var konungen äfven före nämnda år oförhindrad att när som helst hemskicka
riksdagen, blott tre eller fyra månader gått sedan dess öppnande, honom likaså
obetaget att snarligen inkalla den ånyo efter nyval till ofrälse stånden. Man
tillade ej denna rätt samma betydelse som den nuvarande, det är sant, dock
fanns den. Nyheten ligger väl däri, att lagtima riksdag nu kan upplösas äfven
under den stadgade minimitiden af fyra månader och att konungen kan låta
blott andra kammaren nyväljas; nya äro ock vissa formbestämmelser, såsom
om tiden för det nya sammanträdet, samt att riksdagen under detta »bibehåller
sin egenskap af lagtima».
Med allt fog gjorde man efter 1866 skillnad mellan lagtima och urtirna
riksdags kompetens, och då var det ock riktigt att betrakta ett efter kammar-
upp~ösning och nyval sarnrnanträdande riksmöte för lagtirna. Men huru skall
detta sedan förhålla sig? »Det bibehåller sin egenskap af lagtima», svarar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 19 16:15:32 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1893/0432.html
