Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14–15 - J. A. Eklund: Om vetenskap. Ovetenskapliga frågor och svar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM VETENSKAP. 473
det naturligtvis eJ finns någon, som lefver med i klassens jämförelsevis rika lif
så obetydligt som klassföreståndaren. För öfrigt hör i regeln till det praktiska
lifvet värdshus, teater, tidningar - och det kan vetenskapens idkare ju känna
till lika bra. Talet om det praktiska lifvets bildande kraft är därför i regeln
humbug. Åtminstone behöfver man gå till äldre tiders mindre fackuppdelade
lif - bonde- och handtverkarlif - för att finna det personligt bildande elementet.
Nu resonnerar du underligt. Du brukar just inte hålla styft på veten-
skapen. 1v1otsägelse1ust !
Ser du, jag blef lyftad på ax]arne af det praktiska lifvets män - och
fick en mer storartad vy öfver vetenskapens betydelse.
- De fjäskade för dig – och du lät öig bli vetenskapsman?
- Åh, inte precis. Men jag höll på att bli »lärd>>. Betonandet af det
praktiska lifvets högre värde, som i början mötte mig, var bara en liten för-
skansning, ett sätt att maskera sig. I själ och hjärta befunnos de hysa en all-
deles orimlig respekt för »lärdomen» - de använde, som sagdt, detta ord, något
som en akademikus ju aldrig gör.
- Och du lät dig lyftas?
- I början var jag verkligen blygsam - du må tro mig eller ej. Deras
miner och stukisar – på den tiden hade jag ingen stukis - skrämde mig. Men
så märkte pg, att de med en viss välvillig nyfikenhet lyssnade på, hvad jag
hade att säga dem om lifvet, det stora hemlighetsfulla område utanför deras
egen lilla sfer, hvilket de ej haft tillfälle att taga reda på, eftersom praktiken
pressat dem.
»Ende1s vet man och endels profeterar man».
Inga personligheter! Det värsta var, att de hade den tron, att man
genom studier kan få klart för sig allting. H vilken tacksam jordmån för tron
för den, som vill så ut sin säd i vetenskapens namn! - Ett lärde jag mig. De
»praktiska» männen kunna i grund göra vetenskapen till humbug genom sin
öfvernaturliga tro på vetenskapsmännen. Denna blåser upp dem till själfför-
blindelse. Har du hört huru vissa, som ha anseende för att vara vetenskaps-
män, ta munnen full. De gå omkring som heroer för näringsidkarne, alldeles.
som förr prästerna och nu aktörerna äro högre väsen för kvinnorna. De repre-
sentera »iden», och deras lif är för näringsidkaren en satisfactio vicaria.
- Du vill väl icke beskylla vår tids vetenskap för att så där ockra på
okunnigheten.
- Det vore kanske för hårdt. Det är möjligt, att dess idkare inte göra
som augurerna 1 Rom, när de gå omkring och mottaga rökelsen åt tidens
gud, Fru Scientia. Kanske de flesta ärligt tro. l\1en - då är denna tro ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
