Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16–17 - P. Hedenius: Om organismens skydds- och läkekrafter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ORGANISMENS SKYDDS- OCH LÄKEKRAFTER.
såsom väsentligen grundläggande för de andra, hafva vi först haft
en lzzt1noralpatologi) sedan en neuropatologi och slutligen en cellular-
patologi.
Vare sig man nu vill likna den mänskliga organismen vid ett fred-
ligt samhälle eller vid en slagfärdig krigshär, som städse är rustad och
färdig att upptaga kampen för sin egen tillvaro - en kamp, som redan
börjar i moderlifvet före det första andetaget och räcker till det sista, -
så betonar man mångfalden af människokroppens delar och inrättningar
på bekostnad af enheten i detta ords strängt materiella mening. Äfven
våra dagars naturvetenskapliga medicin är benägen, att företrädesvis upp-
fatta den mänskliga organismen - oaktadt denna i första hand plägat
benämnas en individ - såsom en sammansättning af en oändlig mängd
af delar eller elementarorganismer, nämligen cellerna, af hvilka hvar och
en betraktas såsom en själfverksam och i följd af sin egen organisation
lefvande individ. Om nu den lefvande människokroppen trots allt detta
för oss uppträder såsom en enhet, så beror detta hufvudsakligen på de
trenne omständigheter, hvari den nyssnämnda, medicinskt-historiska tre-
delningen af människokroppens sjukliga rubbningar haft sin egentliga
grund, nämligen I :o på inrättningen af kärlsystemet och det cirkulerande
blodet, 2:0 på organisationen af nervsystemet och 3:0 på den stora
massan af väfnad, hvaraf kroppen är uppbyggd och sammanhållen.
Inrättningen af kärlapparaten och det cirkulerande blodet utgör ett
genom hela kroppen sammanhängande system, som förmedlar samfärd-
seln mellan kroppens kemiska beståndsdelar och utgör villkoret för de
särskilda kroppsdelarnes beroende af blodet. Intet organ kan lefva utan
blod. Men blodet kan ej heller undvara organerna, af hvilka somliga
bilda det, andra rena det, andra åter sätta det i en ständig rörelse. Själfva
blodomloppet är ju öfver hufvud taget ett hydrauliskt arbete, hvars egent-
liga drifkraft uppkommer genom sammandragningar af en ihålig muskel.
Och dessa sammandragningar skulle upphöra, om icke andra muskler
hölle den luftström i gång, som medelst andningen förer syre till blod-
kropparnes billioner, hvilka i sin tur sätta hjärtat i rörelse. Genom vår
kroppsliga varelse strömmar i hvarje ögonblick blodet ända ut till detta
tunna och smidiga hornpansar, som skyddar vår hud från yttervärldens
mångfaldiga skador; öfver allt följer den ena blodvågen efter den andra,
vare sig att vår kropp är försjunken i sömnens ro eller vi arbeta i vårt
anletes svett, vare sig vi hänföras af konstens skönhet och naturens under
eller vår tanke sysselsätter sig 1ned försöket att utforska tingens väsen.
Därföre har det ock funnits långa tider, då man i blodet sökt det kropps-
liga lifvets grund, då man ur blodet hoppats kunna förklara icke blott
sjukdomens växlande processer, utan äfven läkningen, tillfriskningen och
hälsan. Man gaf blodrenande medel, ifall blodet syntes vara orenadt af
obehöriga ämnen. Än tappade man ut blod, än sökte man ånyo fram-
bringa sådant, allt efter som man trodde, att däraf fanns för mycket
eller för litet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
