Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16–17 - Seved Ribbing: Om nykterhetsetik och nykterhetspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM NYKTERHETSETIK OCH NYKTERHETSPOLITIK.
lägger han en lika stor vikt på nödvändigheten för en kristen att iakttaga
nykterhet och undvika dryckenskap. Men hvarken han eller någon annan af
Bibelns författare har framställt den grundsatsen, att själfva materien, vinet,
skulle vara oupplösligen förenad med synd och last. Men om sålunda nyk-
terhetsetikens första bud bjuder så, att dryckenskapen förkastas, så är saken där-
med ingalunda fullständigt afgjord. MänDiskan är nämligen · icke blott en in-
divid och personlighet, hon är äfven en medlem i den stora människofamiljen.’
Från denna hennes ställning härrör den andra af de etiska uppgifterna, näm-
ligen hennes uppförande i förhållande till andra, det exempel hon gifver. Här
inträder genast en mycket stor svårighet i afgörande mellan de två hvarandra
ofta motsatta sidorna, frihetens kraf och skonsamhetens kraf. När man så-
lunda vill uppställa den frågan: hvad skall människan göra för att motverka
dryckenskap och befordra nykterhet bland sina likar, synes det mig alldeles
omöjligt att därpå gifva ett för alla tider, alla personer, alla förhållanden all-
mängiltigt svar. Jag kan icke undgå att här erinra om ett i viss mån lik-
artadt spörsmål, som upprörde den första kristna kyrkans församlingar, och
den behandling som Paulus i flera af sina bref skänker detsamma. Det var
frågan om rättigheten för kristna att förtära kött af djur, hvilka kanhända blif-
vit slaktade vid en hednisk offerfest. H vilka regler uppst:iller nu Paulus i
detta hänseende? Såsom alla bekant är, formulerar han icke någon bestänid
lefnadsregel, efter hvilken alla under alla förhållanden skola rätta sig, han gif-
ver icke någon reglementsartad order; han häfdar frihetens rätt till existens
men på samma gång svaghetens fordran på skonsamhet, han lägger allt inför
samvetets bepröfvande dom, under erinran att vi icke skola söka vårt eget
utan andras bästa. En likartad ställning synes mig nykterhetsfrågan intaga.
Ett allmängiltigt recept på hvad hvar och en skall i detta hänseende göra och
låta synes mig omöjligt att affatta. Med den pröfningsgrund, som redan är
framställd, får hvar och en uppgöra den saken med sitt eget samvete.
För att välja ett par exer:npel af motsatt slag, tillåter jag mig först att
ennra om den ofta i lifvet förekommande företeelsen, att en arbetsgifvare eller
förman söker förmå sina underlydande till nykterhet. Själf kan han vara en
synnerligen, ja, fullständigt nykter man utan att hafva aflagt något nykterhets-
löfte, men om hans underordnade då anmärka att han predikar nykterhet för
dem, men själf sätter fram vinflaskan på sitt bord åtminstone för gäster, då
synes han mig göra rätt, om han afsäger sig äfven denna frihet för det stora
målets skull och inträder i något absolutistiskt samfund.
Å motsatta sidan skulle det väl förefalla en fransman eller italienare un-
derligt, om vi sökte öfverbevisa honom, att hans plikt fordrade, att han upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
