Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18–19 - Bokanmälningar och litterära notiser - Ibsens auktoritet (Helena Nyblom) - Tryckfel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
608 BOKANMÄLNINGAR OCH LITTERÄRA NOTISER.
Hjalmar Söderberg. Men i vårt tycke är den ej alls af beskaffenhet att
vederlägga, utan snarare bekräfta fru Nybloms drastiska påstående:
"Hvari Henrik Ibsens storhet som diktare består, har ännu ingen upplyst oss andra
om, som tvifla på denna storhet. De skriftställare, som ha gjort till sin uppgift, att tolka
hvad denna storhet säger (på ett språk, som vi dock alla förstå), dessa skriftställare tala så
otydligt, och motsäga sig själfva och hvarandra så, att man icke får det minsta godt af all
deras djupsinnighet.
"Frågar man muntligen en af Ibsens beundrare: ’Hvad finns det hos honom, som är
så lärorikt och härligt?’, så får man aldrig något ärligt och öppet svar. Det tycks vara en
hemlighet, som de icke ha rätt att anförtro åt andra.
"Gör man då några enkla, logiska anmärkningar mot både det ena och det andra i
Ibsens arbeten, kunna de icke i någon punkt försvara honom eller framlägga motskäl, utan de
skaka mystiskt på hufvudet och svara: ’Han är i alla fall en stor man!"’
Härvid bör emellertid ej förbises den gamla sanningen, att det är mycket
lättare att peka på felen än att i abstrakta ord klarlägga förtjänsterna hos ett
konstverk. Af sin egen tids andliga företeelser gripes man oreflekteradt, man
känner deras makt öfver sig, utan att man därför rätt behöfver veta, hvari
denna består. Först historien är det förbehållet att förstå, hvad samtiden
känner.
Men när en gång eftervärlden skall sitta till doms öfver vårt tidehvarf,
då skall för visso - så är åtminstone vår tro – ej en tidsmakt, sådan som
den Ibsenska diktningens, kunna förklaras såsom beroende på blott själfbedrä-
geri. - Äfven till försvar för Ibsen torde man kunna citera de Goethe-ord,
som fru Nyblom satt såsom motto öfver sin uppsats: »Es ist unbedingt iin
Zeichen von Warheitsliebe iiberall in der Welt das Gitte zu sehen». Äfven
Ibsens välde öfver tidens sinnen har nog innerst hos sig något af det go-
das makt.
Men såsom ett väckande frågetecken, såsom en maning till fördomsfri
själfbesinning böra helt visst fru Nybloms ord hälsas välkomna. Det är ge-
nom slikt ärligt tvifvel, som sanningen förberedes.
Tryckfel:
I föreg. häfte sid. 527 rad 14 nedifrån står: "Die Wahn", läs: Der f-Vahn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
