Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 20 - John Personne: Kulturen och kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
610 KULTUREN OCH KRISTENDOMEN.
ett barn af kulturen», framfödt nämligen genom en kulturens evolutions-
process.
Den andra sortens människorj som tillhöra den yttersta högern, äro
egentligen kulturvänliga kristna. »Kristna» kunna här tagas i ordets dju-
pare betydelse. I optir:nistisk entusiasm se dessa människor så godt som
endast de ljusa sidorna hos den moderna kulturen och kunna därför lika
litet som de ofvannämnda kulturmänniskorna tänka sig denna kultur och
kristendomen åtskilda. Ty för dem är kristendomen det förnämsta af
allt, upphofvet till allt godt, och bär i sig alla de n1öjligheter, som med
ett slags naturnödvändighet tagit och fortfarande taga gestalt i den allt-
jämt fortskridande moderna kulturen. De mera följdriktigt tänkande
bland detta slags högermän modifiera sin benägenhet att likställa kultur
och kristendom till: »Kulturen är ett barn af kristendomen.»
Af dessa båda ytterligheter, den yttersta vänstern och den yttersta
högern, laborerar den senare med en betänklig oklarhet så väl i uppfatt-
ningen af hvad kultur och kristendom är, som ock i själfva ståndpunkten.
Dess anhängare måste, för att det skall gå ihop, ofta blunda för kultu-
rens skuggsidor och pruta af på kristendomens fordringar, måste med ett
ord ofta låta ud,da vara jämnt.
Då har den yttersta vänstern bra mycket klarare papper. Den har
<len förtjänsten att låta kulturen vara en sak och kristendomen en annan
sak och att så till vida »låta detta vara detta».
Ty kulturen och kristendomen äro två olika storheter. Själfva bi-
beln förklarar ju kulturen vara åtminstone fyra tusen år äldre än kristen-
domen. När bibeln berättar, att Adams äldste son Kain »byggde en stad
och kallade den staden Hanok efter sin sons namn>>
, att denne Hanoks
sonsons sonson Lemek var skald, författare till det äldsta kända skalde-
stycke, att en af Lemeks söner, Jubal, » blef stamfader för alla dem som
handtera harpa och pipa», och att en annan, Tubal-Kain, »var smed och
gjorde alla slags skärande redskap af koppar och järn» - då försätter
oss bibeln redan på ett af sina första blad midt in i ett begynnande kul-
turlif (1 Mos. 4: 17-24).
Men vi lämna nu både »den yttersta vänstern» och »den yttersta
högern>>. M·ellan ytterligheter gå medelvägar. Så äfven här. Ett af
»medelvägs »-svaren på frågan om förhållandet mellan kulturen och kristen-
domen låter så här: »Kulturen, i hvad den har både af ondt och godt,
är ett resultat så ’Väl af kristendo111ens 1nisstag som, af dess sanningar,
och därjämte af de hedniskt-mänskliga krafterna, deras v ilifarande och
deras förvärf. » Detta svar är nyligen afgifvet af Fröken Ellen Key
i denna tidskifts fjortonde-femtonde dubbelhäfte. (Se »En förklaring»
sid. 439.)
De som så tänka och tala - och de äro nog många - hafva, såsom
genast synes, en stark lutning åt hvad vi kallat »den yttersta högern »,
och drabbas därför också till stor del af den dom vi nyss fällde öfver
denna »höger»: uppfattningen lider i betänklig grad af oklarhet. Hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
