Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Harald Hjärne: Rysslands äldsta tsardöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
Rysslands äldsta tsardöme.
»När jag forskar i Rysslands häfder, är det, som om jag läste en hel
följd af helgonlegender.»
Så lyder en aforisrn af en bland slavofilernas förnämste målsmän,
<len genialiske Konstantin Aksakov. Det låter onekligen något underligt
för icke-ryska öron. Vid tanken på Rysslands historia erinrar sig väl
·mången närmast åtskilliga allt annat än uppbyggliga drag ur det frisinnade
1efverne, som fördes vid hofvet i Petersburg på de regerande kejsarinnor-
nas tid, eller ur den frej <lade diplomati, som allt ifrån Peter den stores
–dagar har firat så många triumfer utan att besväras af asketisk oegenytta
-
eller den pedantiska uppriktighetens skrupler.
Men Aksakov tänkte icke heller på sådana företeelser. För honom
,och hans vänner var det petersburgska regementet i grund och botten
,en styggelse, ehuruväl han icke egentligen protesterade mot dess frukter
för rikets yttre maktutvidgning. Han fäste sig framför allt vid det inre
-samhällslifvets omstörtning genom den stora imperatoriska revolutionen
vid det adertonde århundradets början. Han såg tillbaka på en annan,
för det fosterländska hjärtat hugnesammare tid, då det gamla ärevördiga
Moskva med sina »hvita murar» och sina »fyrtio gånger fyrtio kyrkor»
utgjorde medelpunkten i det Heliga Ryssland, i Sviataja RusJ som fordom-
dags., enligt hans åskådningssätt, kunde göra fullt skäl för ett dylikt heders-
namn. I-Ian svärmade ej för den moderne envåldshärskaren, som afstänges-
från sina tigande undersåtar genom en formalistisk byråkrati, utan för den
rättrogne landsfadren, pravoslavnyj tsar, som lefde, heter det, i öppen och
,otvungen samverkan med sitt fromma och undergifna, men frimodiga folk.
Under en sådan ledning var det ju, som förfädren i innerlig brödra-
1<:ärlek utan fåfäng äflan genomkämpade århundraden af förföljelser och
,elände. Och endast om det ryska folket, hvars kärna, allmogen, ännu är
:sund, medan visserligen skalet, »intelligensen»., är anfrätt, får åter på gam-
malt vis utan lifegenskapens och polisförtryckets fjättrar träda fram i sam-
hällslifvet inför tronen, - först då är Rysslands framtid betryggad, som blott
l:an äfventyras genom hårdnackad förhärdelse i det petrinska reformjäktan-
.dets spår. Men då besannas också för visso skriftens ord om »de saktmodige,
-som skola besitta jorden». Ty Rysslands folk är mildt och fredsälskande
af hjärtat, men just därför är dess världshistoriska m1ss10n obegränsad.
Svensk Ti’dstkrdft I894. r, 2. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
