Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Karl af Geijerstam: Leo Tolstoys nyaste arbete. Le salut est en vous
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEO TOLSTOYS NYASTE ARBETE.
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
denna bok gör han anfallet så mycket kraftigare, och därigenom att tonen
är lugnare och värdigare än i uppsatsen om Staten och Kyrkan - den
enda i hvilken han mer direkt angripit samhället - gör hans nedrifvande
kritik ett kraftigare intryck. Hans första och väldigaste angrepp gäller
kyrkan, som han anser vara fullkomligt oförenligt med Kristi lära. Enligt
Tolstoys uppfattning uppställde Kristus i stället för alla trossatser och som
opposition mot alla dogmer - de må nu tillhöra hvilken religion som
helst - ett ideal af inre fullkomning, sanning och kärlek, hvilket ideal
lefvande gjordes i Kristi egen person. En kyrka, hvars läror äro i mjnsta
detalj fastställda, som med tomma ceremonier utfyller hvarje individs lif,
som ofta med våld tvingar sina medlemmar att bekänna sina satser, hvars
lata och okunniga präster föra ett bekvämt och lättjefullt lif, under det att
folket · hålles i fattigdom och förtryck, en sådan kyrka målar T olstoy (då
han skildrar den - ryska kyrkan) i bjärta färger såsom motsats mot det
mre Herrens tempel, som Kristus önskade se upprest i människornas hjärtan.
Kristus gaf oss en fullkomligt ny uppfattning af lifvet eller med andra
ord: mänskligheten började i och med Kristus en ny period, kännetecknad
af en ny uppfattning af lifvet. Under mänsklighetens utveckling hafva,
säger Tolstoy, trenne olika uppfattningar gjort sig gällande: r :o har lifvet
uppfattats såsom det personliga eller animala lifvet, 2:0 såsom det sociala
eller hedniska lifvet, och 3:0 såsom det universella eller gudomliga lifvet.
Det första slagets lif är det egoistiska; de, som lefva detta lif, sätta
sm lycka i tillfredsställandet af egna begär. Under det andra skedet er-
kännes individen underordnad en grupp: familjen, stammen, staten. Men
»den människa, som undfått den gudomliga uppfattningen af lifvet, ser lifvet
ej i sin personlighet eller i en grupp personligheter, utan i källan till allt
evigt lif: Gud, och för att uppfylla Guds vilja, offrar han sin personliga
lycka, sin familjelycka och sin sociala välfärd. Drifkraften i hans ]if är
kärleken, och hans religion är tillbedjandet af alltets princip: Gud. )) (Se
sid. 95.)
Vi känna väl igen denna tankegång från T olstoys föregående böcker,
där han med all önskvärd tydlighet uttryckt, att individen ingen rätt har
att sträfva efter lycka. Han säger, att människans stora misstag består
däri, att hennes eget lif uppfattas såsom något, som hon har rätt att taga
till vara. Vi veta ju ock, hur han fördömer alla individuella yttringar af
lifvet såsom konst, kärlek till vänner, familj, barn (det är synd att före-
draga egna barn framför andras), fosterland, vetenskap; och framför allt
könskärlek (Kreuzersonaten).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
