Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - O. Öfverfyllnaden på läkarebanan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIO ÖFVERFYLLNADE T PÅ LÄKAREBANAN.
för att minska dem. Lägg negativa kvantiteter till negativa, och summan blir
än större negativ kvantitet. Ej minskas antalet af urartade sjuka genom att
samla dem på sjukhus och asyler.
Följderna af detta tillbakasättande af orsaksbehandlingen yttrar sig, såsom
alldagligen hos oss erfares, i skapandet af allt flera läkare- och sjukskötare-
tjänster, hospitals- och asyltjänster, idiothem o. dyl. Kommuner, stat och en-
skilde måste lämna allt större bidrag till allt flera och större anstalter för
obotligt sjuka och urartade*. Beskattningen för dessa inrättningar måste i en
snar framtid växa till en olidlig börda, som i hög grad· bidra.ger att försämra
lifsvillkoren för de dugliga medborgarne. Och trots dessa utsikter prässa all-
mänhet och myndigheter, ja äfven våra läkare själfva blindt på med nya »för-
bättringar». Offrades blott en del af dessa skattebördor på orsaksforskning
och orsaksbehandling, så skulle dessa skatter inom några mansåldrar i oerhörd
grad nedsättas trots folkökningen, i stället för att såsom nu växa oss öfver huf-
vudet. Ja, de kunde inför en förnuftig samhällslära t. o. m. vara berättigade dessa
utgifter, så framt de mestadels nedlades på hälsans återställande hos tillfälligt
sjuke, men största delen måste offras på urartade och obotlige. Det är näm-
ligen ett stort misstag, som vanligen begås, att tro, det sjukvårdsanstalters
inrättande är ,liktydigt med sjukas återställande till hälsan. För ett stort antal
fall äro dessa anstalter blott lindringsmedel och för ett kanske lika stort antal
fall, som utan medicinsk behandling kunde återgå till hälsa, äro de också blott
lindringsmedel.
Med fästadt afseende på, att knappast en enda ansträngning göres i för-
förutseende riktning mot »sjukdomsväldet», d. v. s. urartningen, äfvenså vid
tanken på den lättvindighet, för att ej säga lättsinne, med hvilket statsmakter
och landsting skattlägga de dugliga sarnhällsmedlemmarne för underhåll af dy-
lika vårdsanstalter både på bekostnad af vår kultur och vårt försvar, så må
man väl våga påståendet, att det använda botemedlet är värre än sjukdomen
sj’älf. Och enskilde stifta inrättningar i samma syfte, hvilka sluka millioner i
hundratal, 1 stället för att använda dessa summor i förebyggande riktning och
såmedelst nedsätta det mycket omskrifna »behofvet» af sjukvårdstjänster och
underhållsinrättningar. Och såsom nämnts, näringsdriften förleder våra öfver-
taliga läkare att förorda det »intensiva bruket» af sjukvård och att såmedelst
öka den däruti hörande utvecklingshämmande samhällsparasitismen. Vi måste
"’ År I 870 stego kostnaderna å våra lasaretter och kurhus till 758,632 kr., men år
1889 till 2 millioner." Vårdsanstalterna för sinnessjuka kostade 1870 staten 392,803 kr., men
1889 öfver 1 million~: beroende "på större utveckling af lasaretts- och hospitalsväsendet i vårt
land’’ såsom det föga djupsinnigt brukar heta från allmänhet och myndigheter, hvilka äro be-
nägna att ställa denna "utveckling’’ såsom liktydig med tanken på samhällsutveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
