Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - O. Öfverfyllnaden på läkarebanan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r16 ÖFVERFYLLNADEN PÅ LÄKAREBANAN.
med den medborgerliga bildning, som våra elementarskolor borde grundlägga.
I stället för att värna vårt folk mot en försvagande samhällsparasitism, bidraga
de jämte högskolorna att alstra sådan. Den omständigheten, att våra univer-
sitets alumner under sistförflutna decennier något minskats till antalet, länder
till ringa båtnad och tröst, ty de skadliga verkningarne af den redan inträffade
öfverhopningen skola göra sig för långliga tider gällande.
De ljusa förhoppningar om vår medicins utveckling, hvarje tänkande
läkare för ett par årtionden sedan kunde ha skäl att hysa, hafva under det
flydda årtiondet betydligt gäckats, tack vare det tanklösa tillströmmandet till
denna bana. Ej nog med att större och mindr~ städer öfverhopas med en
skara, som har mänsklig urartning, ogynnsamma lifsvillkor och okunnighet till
hufvudsaklig näringskälla, utan äfven byar och järnvägsknutar gå ej fria från
henne. Huru mycken större heder hade ej mången bland dem beredt sig
själf, samhället och medicinen, om han stannat kvar i de producerandes led,
hvarifrån han utgått, i stället för att såsom merkantil sjukvårdare, för att icke
säga gårdfarihandlare, framlefva en dådlös och problematisk existens. H vad
arbete för medicinens utveckling kan man vänta sig från en sådan om lifs-
uppehälle täflande hop?
Förverkligandet af den fysiologiska sk_
olans fordringar kommer under så-
dana förhållanden att te sig såsom en ropandes röst i ödemarken och dess
mål skymta såsom en den svagaste hägring i ett oupphinneligt fjärran. Sko-
lans första lärosats: »där receptskrifveriet upphör, där tager verklig sjukbehand-
ling vid» kommer knappast ens på de fromma önskningarnas lista. Det sköna
språket om läkarens uppgift att »göra sig umbärlig» blir läpparnes, icke vil-
jans eller förmågans tal.
Under dylika förhållanden skall det föga hjälpa att ge våra medicinska
studerande en än grundligare klinisk undervisning och teknisk färdighet än nu,
äfven de bättre anlagda skola i följd af sina snäfva villkor föga eller intet del-
taga i kampen mot det medicinska »aflatskrämeriet» och för orsaksbehand-
ling i stort.
Vid hvarje reformatoriskt arbete göra sig framför andra två faktorer
hinderligt gällande. Den ena är vanans makt, som gör en gående kulturs an-
hängare (s. k. Kaifaisterna) oförmögna att klart inse det bestående, fäderne-
ärfdas brister och däraf alstrade lidanden. Den andra faktorn bildas af skrå-
eller näringsintresset, som inbillar sig vara allvarsamt hotadt af förändringarna
i den tro, att dessa plötsligen kunna bereda dess fall. Det ser ut som om
mom medicinen denna faktor vore den mäktigaste hämmare af dess utveck-
ling. Under ett föga djupsinnigt vädjande till hvad som är »praktiskt» och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
