Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Svatopluk Čech: Himlanycklarna. Dikt. Öfvers. från tjeckiskan af Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
HIMLA NYCKLARNA.
I sitt rum, som fyllts på alla kanter
utaf frukten af hans lärda möda,
gubben ibland digra folianter
gnuggar sina bleka kinder röda.
Knappt hans blick till öppna fönstret smugit,
då en gräslig ångest plötsligt vaknar:
>> Milde himmel! Korpen bort har flugit!
Nycklarne till Vysehrad jag saknar.»
»Ko-ko-korpen!» utskottsherrar stamma
blinka, snusa, stryka hjässor kala;
medan anti-nyckelmännen glamma:
»Ko-ko-korpen!» de som tuppar gala.
Om sitt hufvud gubben sorgset fattar;
ömklig suckan pressas ur hans lungor:
H vilket elakt spratt af korp, som snattar!
hvilken skadefröjd för onda tungor!
Ve dig, ärketjuf! du genomstygga!
må du ej en enda ·droppe slicka!
må din näbb ej hitta ens en mygga!
må din syndakropp med första spricka!
Hade dessa nycklar ej förlorats,
skulle deras äkthet lätt bevisats.
:Mäktigt våra häfder då förstorats,
och af hela världen då vi prisats,
för att våra stora ättefäder
prydt sig med kulturens alla dygder,
medan uti råa ulfvakläder
än germanen gick i vilda bygder! .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
