Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Fredrik Wetterlund: Romantisk mystik. Litteraturhistoriska anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMANTISK MYSTIK. 475
dock i regel saknar oändlighetsbakgrunden, därmed betygande sig som rea-
lismens dotter i rätt nedstigande led. -
Det är då ytterst subtila medel, ett högst känsligt instrument, som Atter-
bom behöfver.
Ett dylikt direkt uttryck för vårt innersta lif är som sagdt musz·ken.
H varje poesi har mer och mindre en musikalisk -sida; rytm, assonans och rim
bilda sångens naturliga vagga. Men i all mer eller mindre klassisk och rea-
listisk dikt står den solida, logiskt förbundna föreställningskomplexen till den
grad i dagsljuset, att det musikaliska träder tillbaka. I den poesi åter, som
jag här kallar absolut stämningspoesi eller radikalt romantisk lyrik, där allt är
till för den namnlösa totalstämningens skull - där spelar rytmens och versens
klingande, böljande, brusande, hviskande o. s. v. en helt annan roll. Vers-
musiken blir mer än eljes direkt suggestiv, och dikten uttrycker rent musi-
kaliskt det oändliga, det alogiska i oss. Atterbom förstår som högst få andra
att lägga sin själ direkt i rytm och tonfall med nyanser fina som vibrationerna
från en genialisk violinspelares stråke.
Versmusiken kan dock icke blifva enda medlet att måla stämningen; i
poesi måste naturligtvis äfven ,bilden medverka. Men föreställningskomplexen
har här icke samma själfständiga betydelse som annars. Liksom rytmen blir
radikalt onomatopoetisk, blir föreställningskomplexen gärna symbolisk; bild-
senerna hafva ingen objektiv betydelse och intet annat sammanhang sins-
emellan än stämningen; därför växla de oupphörligt med denna som skug-
gorna med molnen och uttrycka den, liksom drömmen, den omedvetne och
fulländade stämningsdiktaren, ofta med fin symbolik kan uttrycka hjärnans
tillstånd.
Låtom oss skärskåda en bestämd dikt från Atterboms ungdomsår, ett
poem nästan så typiskt, att det kunde vara skrifvet som exempel. Med riktig
instinkt har han funnit titeln: han har utan vidare kallat dikten »Allegro och
Adagio», emedan dessa två musiktermer här helt enkelt kunna stå som abbre-
vi.aturer, som hieroglyfer för poemets tvenne romantiska stämningsserier. Den
första, allegroserien, går i dur på klingande daktyler:
Åter de nalkas, förtjusningens stunder!
Hjärtat i saliga rysningar slår,
och från Elysiums anade lunder
åte_
r försonad U rania går.
Jorden försvinner i färger och lågor;
själen flyr till sin himmelska mor~
och på melodiskt gungande vågor
hälsar den rymd som gudinnan bebor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
