Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Fredrik Wetterlund: Romantisk mystik. Litteraturhistoriska anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMANTISK MYSTIK.
allt sitt förstående. Hans artikel om Runeberg bör läsas af dem, som okri-
tiskt upprepa talet om hans poetiska verklighetshat. Han har i sjä1fva verket
insett, att, om icke hans egen, så andras dikt både kunde och borde eröfra
nya riken just därute i lifvets mångfald.
Och han har förts längre: han har insett, att romantiken f aktz"skt skattat
åt en falsk exklusivitet, när den icke förstått att draga detta verklighetens
kolossala material inom diktens krets.
Man läse då i »Lycksalighetens ö» de märkliga strofer, där poes1en,
Felicia, förkunnar sina tärnor deras ändrade lott.
Hennes jordiska skönhetsrike faller i rumer. Lycksalighetens nymfer,
skönhetens aristokrater med gudablod i sina ådror, hvilkas lefnad i en undan-
tagsvärld varit en klarhet utan moln, en h~rmoni utan missljud - de skola
nu ut i den dystra människovärlden, bland nöd och kval och förtviflan. Och
hvarför? Felicia svarar dem:
.C·· ’
1or.
»Vår syskonring, af glans och fröjd berusad,
förgat, hvartill vår makt oss gifven var.
Jag uraktlät, blott i mig själf förtjusad,
de andras lott dem jorden fängslat har.
Blott i de ringaste af mina krafter
min värld med deras stod i savzmanhang.
Där drömde mången om vår nektars safter,
men ingen hörde rätt min harpas klang.
»Ack, själf jag stämde den ej rätt. Mitt rike
blef söndradt så från människornas värld;
en luftig ö; blott han, som till vår like
jag gjorde, nådde den med dristig färd (Astolf).
Då glömde äfven han de arma bröder,
.fastän de äro gudasläkt som vi.»
Till människornas värld sänder dem nu Felicia; de skola eJ rysa där-
Så följa de i mitt tycke öfver all beskrifning härliga slutstroferna:
»Väl sant : ej evig sommar där får spänna
sitt ljustjäll ut, ej ungdomsbrunn där finns,
men har man från sin födsel druckit denna,
dess kraft ej då af jordår öfvervinns.
Gån, mina ·budskap, dit och återlifven
den dikt, som där på vägen är att dö,
om evig skönhet, kärlek, lycka gifven
åt hjärtats längtan efter vårens ö.
»Kring mänskorna - de arma! - låten strimma
i närmad omkrets himlaminnens bloss;
må de, hvarhelst de dessas sken förnimma,
sig sälla tro, som förr enhvar af oss!» .o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
