Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 OM ÖFVERSITTERI.
Hos dem, som gjort nykterheten till lifvets a och o, finnas frappanta
öfver-sittartyper. — Men sedlig specialist blir en människa oundvikligen, så fort
hon fattar sedligheten kasualistiskt. Ty hur detaljerade de nomistiskt
fattade och strängt efterlefda bestämmelserna om rätt och orätt än äro, de
komma alltid att lämna mycket och just det väsentliga, som icke låter sig
i någon särskild regel bestämmas, oberördt. Vi se därför, huru högmod
och etiskt öfversitteri starkt frodats äfven inom så aktningsvärda riktningar
som stoicism, fariseism, asketism och puritanism.
Ja, äfven religiositeten, fattad såsom en specialitet, hvari en eller annan
"begåfvad", "anlagd", kan excellera, ger icke sällan grundlaget till ett
olidligt öfversitteri. Vi känna väl till det under namnet andligt högmod. —
Visserligen förefinnes detta ofta, där religiositeten är blott spelad. Det är
då egentligen endast det vanliga "köttsliga" högmodet, som ikläder sig
den fromma enfaldens och den kristliga ödmjukhetens gestalt; det finner
sig väl skyddadt under trons barnslighet, och det låtsade flyktandet under
Guds nåd befinnes vara ett ypperligt medel att göra sig oåtkomlig för
hvarje kritik. — Men nekas kan icke, att äfven uppriktig religiositet kan
alstra andligt högmod. Den i en viss färg nyanserade fromma känslan
kan i sin exklusivitet öfverlägset sätta sig till doms öfver allt och alla, som
icke erkänna dess absoluta rätt. Alla tiders sekthistoria erbjuder exempel.
Och detsamma som gäller ensidiga känsloriktningar låter sig lika väl sägas
om andra skarpt specifierade kyrkliga riktningar, t. ex. i dogmatiskt
afseende skarpt ortodoxa. En präst, som lefvat andligen instängd några år
i en sådan omgifning, kan nog komma därhän, att han — icke blott säger
— utan af hjärtat tror t. ex., det han själf och några tiotal präster till och
deras åhörare hafva den himmelska sanningen, under det alla andra
"präster och biskopar och konsistorier och stift och kyrkosamfund" skola fara
till helvetet. "Här tror man", sade någon, "att endast schartauaner i sista
stadiet bli saliga." Och det är väl öfversitteri.
Nu finns det emellertid också "irreligiöst" öfversitteri. Äfven dess
representanter bygga sin storhet på känslan af något extraordinärt: det
fattas såsom något utomordentligt att kunna negera de religiösa
trossatserna. Hos oss hafva de, som slagit sig till riddare på denna negation,
icke varit så få. Vanligen har på samma gång förnekelse af de moraliska
lagarne varit med i spelet — stundom ända därhän, att man bröstat sig
öfver sitt osedliga lefnadssätt. Kuriöst var, huru man var stolt öfver
"sexuell öfverlägsenhet". Man måste t. o. m. offentligen fram och skryta
däröfver i litteraturen. Egentligen är det ju en ganska lättköpt storhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
