Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Eya Fryxell: Svenskt hvardagslif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKT HVARDAGSLIF.
35
behöflig och af intresse, skulle föra för långt från ämnet. Antagligt är, att
dessa författares sjukliga öfvermätt af Weltschmertz — ordet ehuru ej nyttjadt
i vanlig bemärkelse torde dock icke missförstås — stämmer allmänheten till
tacksamhet mot Sigurd och Snorre för att i deras böcker ej »allt går galet»,
och för att de skänka sina läsare en glad stund och ett godt skratt inom
vänkretsen i det gröna eller vid aftonlampan.
Ehuru Snorre i inledningsstycket ber de »lärde kritici» ej till granskning
upptaga hennes verser, vill hon väl ej förmena de olärda att begrunda
orsakerna till hennes framgång. En af dessa angifver hon själf på sitt
anspråkslösa sätt:
’Gudnås jag ej publiken kniper
Med djup och gåtfull poesi.
Jag riktigt skäms, att allt häri,
Jag tror, att hvar och en begriper.*
Ja! se däri ligger det! De problematiska naturerna blifva till och med
4
i litteraturen en smula besvärliga, då de för ofta återkomma, och man
längtar efter normala individer, ja, t. o. m. efter snälla hvardagsmänniskor från den
värld, som rör sig omkring oss. De finnas också, som tröttnat på att ständigt
se »problem satta under debatt» och öfvergifna som olösta. Ibsen, nutidsdiktens
konung, bär skulden och ansvaret för att hafva bragt till heders modet att
skrifva i gåtor — ja! hur uttrycka sig riktigt — skrifva mångtydigt, symboliskt,
så att den ene kommentatorn framställer en, den andre en annan uttydning af
författarens mening o. s. v. Nu kan det visserligen någon gång vara berättigadt
och hafva sitt goda med sig, när snillekonungen gifver sin samtid dylika problem
till lösning; — lifvet gör så ock. Men när imitatörerna, så af första som andra
rang, försöka göra efter konststycket, då är litteraturen kommen på afvägar;
— och den store vägvisaren är ej alldeles utan skuld.
Från dessa komplicerade personligheter och symboliska tilldragelser
längtar en stor del af publiken till en diktvärld, där verkligheten enkelt och
karakteristiskt återgifves ej blott med dess sorger och förvecklingar utan ock med
de ämnen för löje och satir, som i rikt mått förefinnas. Och denna längtan
tillfredsställer våra båda författare con amore.
Sigurd och Snorre hafva också hållit sig fria från det moderna jäktandet
efter »personlig stil», efter egendomlighet i formen — etwas noch nie da
ge-wesenes. Originalitet i själfva uttryckssättet är visst en förträfflig, en
beundransvärd egenskap, när den är äkta, d. v. s. naturlig och osökt; — men högst
vidrig, då den är utstuderad, krystad, mer konstig än konstnärlig och
framträder i oklara, oegentliga fraser, som därför äro tomma, obegripliga eller rent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
