Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - I. Flodström: Om statens ingripande i näringslifvet, betraktadt med hänsyn till svenska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 2 OM STATENS INGRIPANDE I NÄRINGSLIFVET.
till personlig beröring, som är en följd af befolkningens gleshet. En flitig
samverkan är den väsentligaste häfstången för så väl det andliga som
det materiella lifvets utveckling, och de hinder för denna samverkan, som
vårt lands naturbeskaffenhet lägger i vägen, måste vi alltid rikta vår tanke
på att oskadliggöra så vidt möjligt är.
Det må till Sveriges heder framhållas, att vårt land står främst bland
Europas stater i fråga om utrustning med järnvägar, när vederbörlig
hänsyn tages till folkmängden. Vid .slutet af 1891 funnos nämligen på 10,000
invånare i Sverige 17.3 kilometer järnvägar; närmast komma Schweiz med
11.2 och Frankrike med 9.8 km. Motsvarande tal för Danmark är 9.2,
för Tyskland 8.7, Storbrittanien och Irland 8.6, Norge 7.8. I Förenta
Staterna funnos samtidigt 43.6 km. och i det australiska Victoria 39.5 km.
pr 10,000 inbyggare.
Man kunde nu vara frestad att anse, att vi svenskar med våra långa
håll skulle vara i behof af och med vår relativa rikedom på järnvägar
vara i tillfälle till att använda järnvägarna för resor och för
godsbefordran vida mer än andra folk, som ej hafva så stora afstånd att
öfvervinna. Så kunde det tyckas. I verkligheten förhåller det sig dock så,
att vi använda våra järnvägar betydligt mindre än tyskar, österrikare,
fransmän, schweizare, ja åtminstone för godsbefordran t. o. m. mindre än
ryssarne, hvilka dock ej hafva mer än 3.2 km. järnväg pr 10,000
inbyggare mot våra 17.3 km. och 0.6 km. banlängd pr kvadratmil mot våra
1.8. Följande lilla tabell åskådliggör graden af järnvägarnas användning
för persontrafik och godsfrakt i de anförda länderna.
Personkilometer pr inbyggare. Godstonkm. pr inbyggare.
Sverige 1892...... 8S 148
Ryssland 1891..... Si 167
Österrike-Ungern 1891 . . in 254
Schweiz 1891...... 242 194
Frankrike 1891..... 219 319
Tyska riket 1891—92 . . . 235 467
Visserligen är vid denna jämförelse att märka, att en del af dessa
länder äga en stor transitotrafik, som naturligtvis icke kunnat frånskiljas,
hvarigenom de siffror som komma på de resp. ländernas egna inbyggare
här i tabellen blifvit något större än de i verkligheten äro. Men detta
oaktadt torde det vara faktiskt, att vi stå långt efter dem alla utom
Ryssland; och skulle vi försöka en jämförelse med Nordamerikas Förenta
Stater, så bli våra trafikförhållanden nästan förödmjukande. 1892 års
motsvarande siffror från Staterna äro nämligen 341 personkilometer och 2,119
godstonkilometer pr inbyggare.
Huru skall nu detta förklaras? Äro vi en så stillasittande,
till-bakablifven nation, att det icke ens finnes samma behof af rörlighet hos
oss som hos våra samtida på kontinenten?
Saken torde möjligen kunna förklaras på följande sätt. Om Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
