Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- I. Flodström: Om statens ingripande i näringslifvet, betraktadt med hänsyn till svenska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem billig bränsle- och virkesfångst och billiga betesarrenden. Därigenom
skulle den stora konkurrensen mellan säljarne minskas, hvilken nu trycker
ner trävarupriserna och ej sällan har till följd, att våra dyrbara
skogstillgångar rent af skänkas bort[1]. Därigenom tryggades nationens
dyrbaraste egendom för kommande tider, och därigenom erhölle slutligen
staten en väldig domän, hvars afkastning icke blott ersatte de förlorade
grundskatterna utan säkerligen skulle gifva en inkomst vida därutöfver,
en inkomst som efter all sannolikhet komme att befinna sig i stadigt
stigande och som för långa tider skulle trygga statsverkets finansiella
tillstånd. En större, vinstgifvande statsdomän är ur flere synpunkter ett
önskemål, och såsom sådan kan ingenting vara lämpligare än landets
skogar.
* *
*
Den framställning, som här gifvits, har, begränsad af utrymmet som
den varit, tyvärr blifvit mycket knapphändig och fragmentarisk. Den
torde dock hafva gifvit ett begrepp om, huru Sverige har att kämpa sin
ekonomiska kamp under förhållanden, som i åtskilliga afseenden äro för
detsamma egendomliga. Dess afskilda läge, dess stora ytvidd och dess
långsträckta kuster, dess glesa befolkning och den säregna
beskaffenheten af dess viktigaste inkomstkällor: allt detta ställer landet i en
jämförelsevis ofördelaktig ställning. Verkningarna häraf synas dock till en viss
grad kunna neutraliseras genom ett förståndigt ingripande från det
allmännas sida. Skola vi då förkasta detta ingripande endast därför, att det
i regeln icke anses vara lämpligt? Hafva vi rätt att förskjuta tanken därpå
endast med en hänvisning till huru bra det går hos andra folk utan
statens inblandning?
Flytta Sverige ner till Europas fastland, gif det en befolkning, 7
eller 8 gånger tätare än den det nu har, bygg ihop dess många små
kuststäder till ett antal, som lämpligen svarar mot befolkningens
fåtalighet, låt dess landtbruk sköta sig själft såsom i forna dagar utan
inblandning af utländsk konkurrens, gif dess skogar en motståndskraft mot den
enskilda vinningslystnaden, som de icke i sig själfva äga, — och statens
ingripande i det enskilda näringslifvet blir ej behöfligt hos oss i större
mått än hos andra nationer.
I. Flodström.
[1] Generaldirektör Lars Berg berättade vid sistlidna riksdag såsom ett exempel härpå,
hurusom ett af våra största sågverksbolag under ett år utskeppat omkring 28,000
storverksträd och därpå förlorat 30,000 kronor, "d. v. s. det skänkte utländingen skogens bästa alster
och därtill 30,000 kronor i följd af öfverproduktion".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 20 18:48:13 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1895/0088.html
