Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Carl Norrby: Evolutionsläran och kristendomen. I–II. Med anledning af Drummonds nya arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
process utan i dess resultat, kärleken. Evolutionen är ej en materiell
progress; materien kan icke fortskrida. Den är en progress i andligt
afseende, i det som är gränslöst, i det som är mest humant, mest förnuftigt,
mest gudomligt. Evolutionen är uppenbarelse, det fenomenala uttrycket
för det gudomliga. Och det finnes ej blott en grund för hoppet, att det
gudomliga, att en uppenbarelse i högsta sanning, en religion, som
öfverensstämmer med människans hela förflutna, som är ett med naturen och
med en verksam tro, hvilken vetenskapen skall kunna acceptera, skall
gifvas oss, den finnes redan, denna religion, och det är kristendomen.
Evolution och kristendom ha samma upphofsman, samma ändamål och
samma ande. En religion, som är kärlek, och en natur, som är kärlek,
kunna endast vara ett.
II.
Den framställning af evolutionsläran, hvars grunddrag ofvanföre äro
angifna, innehåller dels något nytt, något som andra förfäktare af
evolutionsläran icke uppmärksammat, dels betonar den bestämdare än förut
skett vissa ganska viktiga moment, hvilka äro ägnade att befria
evolutionismen från de drag af krass materialism, för hvilka den ej utan skäl
anklagats. Det nya är det med liflighet och kraft framhållna faktum, att
icke kampen för den egna tillvaron och det därvid förknippade »naturliga
urvalet» varit och äro de enda betingelserna för utvecklingen, utan att
äfven kampen för andras tillvaro är en lika, ja en mera verksam faktor
därvidlag. Det som visserligen icke rent af förnekas af evolutionsmännen,
men af dem alldeles så godt som förbises, men som af Drummond
uttryckligen betonas, är, att bakom den fenomenala världen och bärande och
ledande den ligger en intelligens af oändlig vishet och makt, såsom ock
att evolutionen i och med människan nått sin kulmen, och att, så snart
människan hade höjt sig till förnuftighet, evolutionen tog en social och
etisk riktning. Att den kunde detta beror, enligt Drummonds mening,
därpå, att sedlighet och religion härstamma från samma källa, som alla
andra krafter, nämligen naturen, och att dessa naturliga krafter förändra
karakter eller verkningssätt alltefter de varelsers art och beskaffenhet, i
hvilka de vinna inträde. Så kunna samma krafter, hvilka i växtvärlden
producera, låt oss säga alkohol, i människan öfvergå till etiskt verksamma
krafter. Då förf. i kristendomen ser religionens härligaste blomma,
hvilken aldrig kan öfverträffas, antyder han, att äfven den religiösa
evolutionen nått sin höjdpunkt, hvarjämte af hans sätt att tala om kristendomen
framgår, att hans evolutionslära ej hindrar honom från att hafva en varm
religiös tro. Fråga är dock, om denna lära i sina nödvändiga konsekvenser
låter sig förena med kristendomen, sådan den är historiskt gifven. Innan
jag emellertid öfvergår till denna sida af saken, må det tillåtas mig att
påpeka några af de svårigheter evolutionsläran såsom sådan erbjuder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 20 18:48:13 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1895/0104.html
