Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Carl Norrby: Evolutionsläran och kristendomen. I–II. Med anledning af Drummonds nya arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
EVOLUTIONSLÄRAN OCH KRISTENDOMEN.
former, innan hon efter en oändligt lång tid kunnat uppnå en aplik
existens, och sedan, huru många sekler har hon ej behöft för att hinna från
detta rent djuriska tillstånd till värdigheten af homo sapiens! Mot detta,
man kan väl säga, svindlande antagande, tyckes en omständighet som
Drummond anför, men hvilken han knapphändigt affärdar, tala. Likasom
i människans fysiska byggnad skola finnas rudimenter af organ, som
tillhöra ännu lefvande djur, så skall människoembryot under sin utveckling
också förete egendomligheter, hvilka ej kunna vara annat än rester af
genomgångna lifsformer, af hvilka man dock, hittills åtminstone, ej
kunnat upptäcka minsta spår. Drummond slutar däraf, att dessa lifsformer
någon gång måste ha existerat, och att människan har genomgått dem.
Men är det så säkert, att naturen nödvändigt måste ha följt och följa den
marschruta, som nutidens vetenskapsmän för att vinna stöd för sina
hypoteser utstaka för henne? Trots det ljus naturvetenskapen spridt inom en
en del af området för dess forskning, hvilar ännu ett djupt dunkel öfver
naturens vägar, och till dessa vägars början tränger ingen dödlig blick.
Och om nu de där lifsformerna, af hvilka spår skola finnas i människans
embryo, aldrig själfständigt existerat — en sak som är minst lika sannolik
som det motsatta antagandet — då vacklar hela byggnaden. Ty lika väl
som embryot kan ha bestämningar, som icke härflyta af en rekapitulation
af någon af människan under hennes evolution genomlefvad tillvaro, kunna
de likheter, som människans embryo företer med djurens, äfvensom de hos
henne befintliga rudimenterna af organ, som ännu lefvande djur äga,
förefinnas, utan att däraf med nödvändighet följer, att människan en gång
måste ha genomgått dessa djurformer. Hela denna teori är en hypotes,
hvilken, tills vidare åtminstone, måste anses mycket osäker.
Det är i allmänhet förenadt med risk att utsäga någonting bestämdt
om saker eller tilldragelser, hvilka ligga långt bakom all erfarenhet, och
vetenskapen, som träffar på nya och allt djupare gåtor angående sådant,
som dagligen kan iakttagas, bör vara försiktig i sitt bedömande af det
som döljer sig undan hvarje observation. När därtill kommer, att
biologien, som för sina hypoteser behöfver en tidrymd, som tanken knappast
kan fatta, mötes af allvarliga gensägelser från andra vetenskaper, särskildt
matematiken, så borde hon åter och åter revidera sina påståenden, innan
hon framställer dem såsom vetenskapligt bevisade. Jag tillåter mig att i
afseende härpå ordagrant återgifva en del af det tal, som lörd Salisbury
för kort tid sedan höll i Oxford inför »British Association for the
Ad-vencement of Science», sådant talet i öfversättning stått att läsa i
tidningen Vårt Land.
»Lörd Kelvin var, tror jag, den förste, som påpekade, att deft
tidslängd, som darwinismens försvarare fordra för fullbordandet af de
processer de tänkt sig, icke var möjlig, utan att man antog helt andra
naturlagar än de, hvilka vi känna till. Hans åsikt var icke blott baserad på
grundliga mekaniska beräkningar, utan <,en var så klar, att hvilken
lekman som helst kunde begripa den. Åsidosättande de argument, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
